Gotlands läns nya tidning – 10 juni 1859, sida 3

ut, andra sätta sig ned att förtära ett stycke bröd och korf; marketenterskan öppnar sitt flasksoder; bataljonschefens och kaptenernes hästar gå att dricka. Bataljonen skingrar sig allmänt, man tänder pipan, hvars rök upplifvar, man söker upp något grönt till soppan, och sedan pratas vid fältflaskan. I en annan by går trumman. Det är tid att bryta upp till nästa station; man belastar sig med matpåsen och tar sina vapen, bataljonen är färdig inom 10 minuter, det slås apell, och framåt marsch! Der borta ser man en liten flock som synes hafva brådtom: en general med sina adjutanter sätta öfver en bro; i förväg två vedetter med gevär i arm. Vi vrida om förbi det djup genom hvilket jernbanskenorna slingra sig. På bergets sluttning sträfvar on afdelning ridande gendarmer långsamt uppåt höjden; deras kraftfulla hästar skrida framåt med säkra och jemna steg. Ryttarnes höga gestalter afteckna sig mot olivskogarnes bleka grönska; de hafva den lugna hållning och säkerhet som utmärka elitkorpserna. Det ir disciplinen och pligten som skrida förbi. Man hör sabelskidan slamra mot stigbygeln. Ordförklaringar: lunetter och eourtiner, särskilta slag af skansverk; bersaglieri, namnkunniga skarpskyttar i Piemontesiska krigshären; kassematter, hvälfda gånger i fästningar för artilleriet; kepi, ett slags hattformig soldatmössa, tradition, arf från förfäder. Obs. Do flesta af ofvanstående ortnamn återfinnas i Norra Italien. (Forts.)