Gotlands läns nya tidning – 10 juni 1859, sida 3

macer på tälttaket öfver en kärra, den kommer kanske direkt från Konstantineh. En gumse bräker dervid. Lokomotivet för oss ilande vidare. Här se vi ett regemente ridande jägare, som gjort halt på vägen. Scrivafloden störtar skummande ned i en afgrund. De hvilande soldaterne äro insvepta i hvita kappor och bira karbiner på ryggen. De Arabiska hästarne skaka sina genomvåta manar och långa svansar. De sträcka på halsarna och spetsa öronen, som förvånade öfver att icke igenkinna landskapet. Der ser man en esqvadron af gardets trainequipage och längre bort en bataljon af linjeartilleriet; ett regemente kamperar i byn; lädertyget hänger i fönstren, en soldat hugger ved utanför dörrn, en annan borstar sina kläder; officerare röra sina pipor under en förstuguqvist; en korporal har fått tag i en liten byting, som han låter dansa på knät. Hästarne föras till vattningsstället; en Fransk visa klingar i den trånga gatan; vid bivuak-elden under en gammal mur kokar köttgrytan, en sergeant delar sitt bröd med en gammal tiggare; en afdelning skjuter tillsammans och köper en korg oranger. En munk går förbi och beder sin rosenkrans; man börjar skratta, en upptågsmakare reser sig upp och helsar på militäriskt vis; munken ger honom värdigt sin välsignelse, och man skrattar icke längre; man vet ju ej huru nära döden är. Vi ila vidare. Den trånga tunneln Dei Jovi är passerad. Här har en bataljon gardes-voltigörer ankommit till det ställe der en rastdag skall hållas. Man kastar af sig packningen och sträcker på sig, kopplar gevären tillsammans i pyramider och börjar göra upp eldar; några soldater söka sig upp en lada der de rätt kunna få hvila