R—— —— — — r —— — de njuta sin frihet, men han har afstått derifrån för att egna sig åt min tjenst. Ni skall älska honom, Maria, såsom jag skall älska Lorenz och Theodosia, hvilka hafva förblifvit er trogna uti eder olycka . . . Nåväl! Prochow, hvarföre betraktar du mig så der? Gör din hälsning för Maria Dmitriewna; hon är min fästmö. — Er fistmö! utropade på en gång de båda gubbarne. — Ja, mina vänner; i dag min fästmö och om åtta dagar min hustru. — Ack vår goda, kära Maria, sade Lorenz, och vår gode husbonde Kusma, mottag mina lyckönskningar. — Gud vare lof! utropade Prochow ... Hvad jag känner mig lätt om hjertat; ty nu är väl detta gods edert, eller huru, min kära herre? — Ja visst, svarade Kusma: det är en gåfva af min fästmö. SLUT. mn Mm cm ---EEEEE —