Gotlands läns nya tidning – 3 juni 1859, sida 2

nu en hel förmögenhet ... Således, mamsell, afstår min husbonde åt er detta gods? — Är det möjligt? utropade Lorenz. — Ja, svarade Maria; ja, Kusma Petrowitsch vill uppfylla min välgörarinnas önskningar. Hvilken hederlig man! hvilket ädelmod! — Ett märkvärdigt ädelmod, i sjelfva verket, af honom, som ingenting har att lefva af. — Hvad säger ni? utropade Maria lifligt. Skulle er husbonde vara fattig? — Trodde ni att han var rik? svarade Prochow. Ah! utan tvifvel vill man gerna förena rikedom med frikostighet. — Men han rår väl åtminstone om några egendomar? — Han rår om en telega och tvänne bondhästar. — Men då har han kapitaler? — Omkring fem rubel silfver. — Är det möjligt! Men, min Gud, huru skall han kunna lefva? — Han litar på försynen, som föder de små fåglarne. Han tänker fara till Moskwa för att söka sig en plats. Men, huru skall han få någon sådan? Ilan eger hvarken slägtingar eller vänner, och icke en enda förespråkare! — Min Gud! min Gud! utropade Maria; Kusma är fattig! Kusma är faderoch moderlös, och han har kunnat besluta sig... — Ack! ni är god, sade Prochow till henne, då han märkte hennes sinnesrörelse. Kör oss då icke ut på vinst och förlust i verlden igen; det vore grymt! Den unga flickan afhörde honom under tystnad, med sänkt hufvud. Ilastigt betäcktes hennes ansigte af en purburrodnad, hennes ögon blixtrade och hon skyndade in i