Gotlands läns nya tidning – 20 maj 1859, sida 3

honom fullt påklädd, sittande vid fönstret, med ett papper i handen: ni är redan färdig! Ni har stigit tidigt upp. För min del har jag icke kunnat sofva på hela natten. Jag har icke kunnat låta bli att tänka på mejeriet och att räkna edra sädeskärfvar. Det finnes för tvåhundra rubel i ladan och dessutom är magasinet fullt med säd. Det är en Guds välsignelse. Gud har verkligen underbart vedergällt oss för så många års tålamod. Men vill ni icke äta frukost nu? eller vill ni dröja tills ni gjort er rund omkring egorna? Skola vi fara? — Ja, Prochow, vi skola fara, svarade Kusma, men icke för att bese egorna, utan för att begifva oss till Moskwa! — Till Moskwa! Och hvarför då? — För att lemna in en ansökan. — För att få stadfästelse på besittningsrätten till ert arfvegods? Det är icke så brådtom. Kunna vi icke vänta tills i morgon? — Du vet, svarade Kusma, efter en stunds tystnad, att min tant hade en fosterdotter! — Ja, Maria Dmitriewna, dotter till en officer. Jag har sett henne. Hon ir förtjusande. Men den stackars flickan! ... hvarken far, eller mor eller förmögenhet! Ni öfvergifver henne väl icke, far lille? — Vet du också att det var min tants afsigt att till henne testamentera all sin egendom? — Hvem har sagt det? Om det hade varit hennes afsigt, så hade hon väl satt den i verket. Man får icke tro allt hvad som berättas. — Men om jag hade tydliga bevis? ... (Forts.)