Gotlands läns nya tidning – 20 maj 1859, sida 3

— Hör nu hur det gick. Han kom hit flera gånger i veckan; men sedermera då han fick veta att eder tant icke gjort något testamente, så slog han om. — En sådan stackare! mumlade Kusma, i det han andades lättare. — Förra söndagen, fortfor Lorenz, då vi voro i messan i sockenkyrkan, var der en liten skrifvare, nyligen kommen till Saratow, som syntes ganska betagen i Maria. — Skulle hon kunna samtycka till att gifta sig med en liten skrifvare? — Hvarför icke? Det är endast rika flickor som kunna gifta sig efter deras smak. Den här är ingen fara med, ehuru han vindar något med ena ögat. Förmodligen kommer han till messan i dag, om ni då vill se honom. — Det är bra, Lorenz; jag skall tänka efter hvad parti vi böra taga med Maria. — Just så, far lille. Morgonen är en bättre rådgifvare än aftonen. Jag lemnar er nu och önskar er en god natt. Ett ögonblick derefter infann sig Prochow, som tillbragt aftonen uti Parfens isba. — Jag har, sade han till sin husbonde, rundligen trakterat edra bönder. De böra vara nöjda, och jag har gifvit befallning att laga i ordning telegan tills i morgon bittida. Ni måste åka ut på egorna och bese edra skogar, hvilka böra trakthuggas. Kusma svarade ingenting, utan drog sig tankfull tillbaka till sitt rum. 3. — Huru, utropade Prochow, då han påföljande morgon, klockan sju, inträdde i sin herres sängkammare och fann