Gotlands läns nya tidning – 20 maj 1859, sida 2

— w MUM LV lO1—k A Kusma satte sig till bords. Bakom honom ställde sig munskänken Thomas, Lorenz systerson. Inom några ögonblick hade han slutat sin måltid. — Er sängkammare är i ordning, sade Lorenz, då han såg honom stiga upp från bordet. Tillåter ni mig att ledsaga er dit? — Rej. Följ mig först till salongen; jag önskar tala vid dig. — Som ni befaller. Kusma ville fråga intendenten rörande sin tants pupill, men han visste icke huru han skulle inleda samtalet. I sitt bryderi promenerade han fram och tillbaka i rummet, under det Lorenz stod orörlig vid dörren. Slutligen närmade han sig fönstret, trummade med fingrarne på rutan och sade: — Hvilken vacker trädgård! — Ja, herre, ganska vacker, svarade intendenten. — Och hvilken mängd af blommor. — Vår saliga matmor tyckte mycket om blommor. — skötte hon dem ensam? — Nej, hon hade en trädgårdsmästare. Kusma försjönk åter i grubblerier. — Ja, herre, fortfor Lorenz för att återknyta samtalets tråd, om våren var vår goda matmor från morgon till afton i sin trädgård. Hon hade sjelf uppsigt öfver alla arbeten. Teofron satte plantor och mamsell vattnade dem. — Namsell! stammade den unga, förälskade officern. ... Ack! ja, jag vet, min tants pupill. — Precist. Maria Dmitriewna. — Hvar är hon för närvarande? — Här, herre. Alltsedan eder tante död bor hon hos ose.