Gotlands läns nya tidning – 13 maj 1859, sida 3

nom luften, ju längre dess skottvidd och ju mera mördande den förödelse, den sprider på sin bana, — desto större är förhoppningen, att despotiska monarker skola upphöra att taga sin tillflykt till sådana förfärliga verktyg. Då en gång vetenskapen, tryggt stationerad på ett afstånd af 2 mil från den stoltaste och starkaste fästning, som någonsin blifvit genom menniskohand uppförd, lyckas jemna den med jorden inom en half timma, — vore icke då den monark en idiot eller en dåre, som ville ådraga sig och sitt folk en så säker undergång? Om i detta ögonblick funnes på kontinenten öfrig någon klokhet eller allmän anda, skulle icke då en kongress genast blifva sammankallad för att öfverlägga om de vigtiga punkter, hvilka göra kriget hotande från dag till dag? Att först afrätta en misstänkt brottsling och sedan ransaka öfver hans döda kropp för upptäckande, om han är skyldig eller oskyldig, skulle icke vara ett mera barbariskt förfarande än det, Europas konungar och kejsare vanligtvis iakttaga. Strid först och öfverläggning efteråt — sådan har regeln varit, och sådan skall den sannolikt åter blifva. Om den europeiska kristenheten vore mera än ett namn, vore det ock hög tid att omvända processen. Obs. Såsom synes, är detta skrifvet före krigets utbrott och Europeiska kristenheten har således gifvit ett förnyadt bevis på sin svaga moraliska kraft.