Några ord om laga skiftens införande på Gotland. (Forts. fr. N:o 18.) Hvad är det nu som Hushållnings-Sällskapet i sitt jemkningsförslag yrkat? jo! endast att samma skistesförfattning som genom full tillämpning satt jordbruket i Rikets alla andra provinser i en högre fullkomlighet, äfven för Gotland skulle få gälla; men icke fullt det, utan med undantag, såsom om bestämmelsen af skiftesvitsord, om fortfarande hemmansklyfningar inom skifteslagen, och om fördubblad utflyttningshjelp af staten, särskildt för Gotland, m. m., och man har sannerligen skäl att mera undra öfver att Hushåällnings-Sällskapet icke yrkat skiftesstadgans tilllämpning i fullt mått, än att Sällskapet, af undseende för okunnighet och fördom, stödda på gamla ovanor, endast påstått dess tillämpning med vissa undantag; ty omöjligt är det att inse hvarföre Gotland, som i allmänhet har bättre och jemnare jord än många andra orter, alltigenom, blott för ett tomt skrik, fått vara undantag i skiftesförfattningarnes tillämpning; och följderna af en sådan eftergifvenhet visar sig för uppenbart beklagliga för Gotland, då man företager sig att jemföra dess jordbruk och boskapsskötsel, med Jordbruket och boskapsskötseln i de orter, som länge varit utan undantag skiftade. Men, säga skiftesfrågans motståndare, kostnaderna för skiften och utflyttningar blifva så stora och så känbara, att de bringa många jordegare i fattigdom; många hafva redan sin jord sammandragen och derefter ordnat sitt åkerbruk, så att han, utan vinst, skulle tvingas till onödiga utgifter; skiftena kunna i följd af läge och oriktig gradering ojemnt utfalla, så nemligen, att en eller annan skiftesdelegare får sämre för bättre jord; växande skogen kommer att sköflas; åkern råker i vanhäfd derigenom att först under skiftet och sedan genom deraf föranledda fleråriga rättegångar, gödseln icke utföres på åkern, i ovisshet om hvem den kan tillfalla; en delegare kan i skiftet få bara åker, då en annan får bara äng; släkedyar och dylika förmåner kuna falla på endast en jordegares lott; allt arbetsfolk m. fl. som besitta afsöndrade jordar, skola rubbas i sina besittningar och genom tvungna flyttningar af sina hus ruineras, och då allmogen är belåten och nöjd med som den nu har det, den derföre icke bör tvingas till någon förändring, m. m. dylikt. Och, om det visserligen icke kan nekas att, här som annorstädes, vid öfvergången från ett sämre till