Gotlands läns nya tidning – 29 april 1859, sida 2

—— —— — —— —— — a UUU — Och stallet? — Icke heller. — ladan? — Ej heller den. — Men hvar har ni då varit? — På kullen. — Men trädgården, den har ni väl åtminstone gått igenom? — Ja. Det är en vacker trädgård. — Nåväl, far lille, hvad skulle ni säga om detta gods tillhörde er? — Hvad är det du drömmer? — Låt mig fortfara. Om ni vore egare till denna by, så skulle ni väl icke mer behöfva resa till Moskwa för att söka plats? — Nej, i sanning. Jag skulle ingenting hellre önska än att för alltid stadna qvar här. — Och ni skulle då känna er lycklig? — Ja, fullkomligt lycklig. — Så blif då lycklig! utropade Prochow med en ton, som lifligt rörde hans husbonde. — Hvad säger du? frågade han, i det han gjorde korstecknet. — Rätt så, gör korstecknet och tacka Gud... Häråt, Parfen! tillade den gamle tjenaren, i det han lutade sig ut genom fönstret, kom hit med folket. Innan Kusma återhemtat sig från sin öfverraskning, öppnades dörrarne till isban och godsfolket, som endast afvaktat Prochows signal, inträdde genast. I spetsen för de goda menniskorna närmade sig starosten Parfen, bärande på ett träfat salt och bröd,