Gotlands läns nya tidning – 21 april 1859, sida 1

En Kristens offer. Psalm af J. L. Runeberg. Hvad skall mitt offer blifva, O Jesu kär, åt dig, Hvad kan jag återgifva För swad du gifrit mig? Gods, lif jag gerna bjuda vill, Ja, hjertat ur mig rifva Och lägga det dertill. Jag tänkte: om jag hade Allt vida verldens guld, Och för din fot det lade, Visst såg du dertill huld. Ack, snart jag fann hur falskt jag tänkt, IJj hvem har, så jag sade, Sitt lif för skatter skänkt? Då mente jag: med lifvet Görs hvarje skuld dock qvitt, Ditt tif för mig blef gifret, Dia vill jag gifva mitt. Mitt Uf! ack, usel skänk det är; En död ju är det blifvet, Du ensam lif beskär. Sist ville jag dig lofra Sjelft hjertat ur min barm; Jag tänkte: denna håfva Är kanske mindre arm. Mitt hjerta, fullt af synd och nöd! Ack, just för denna gåfva Du lidit korsets död. Så hvad jag har att skänka, Det är platt intet värdt; Men, Jesu, lär mig tänka, Att intet du begärt. Jag ser dig mild på korsets stam Din blick i döden sänka; Din död den bär jag fram. Jag sjunker för dig neder Och säger tröstelig: Det offer jag dig reder Är lif igenom dig; Jag sjelf är arm, o Jesu Krist, Men dig ske pris och heder, Du fyller all min brist! —2—