Gotlands läns nya tidning – 15 april 1859, sida 3

— IIvila sig. mamsell. Det är icke måjligt att ni kan stå ut med ett så träget uppassande; låt mig sköta den sjuke i ert ställe. Och hon svarade mig: — Nej, min goda Theodosia; du är gammal, du kan icke vaka om nätterna så bra som jag, och dessutom hvilar jag mig i stället om dagen. Men det är icke blott för Lorenz Sidowitsch som hon varit så uppoffrande; hon är en tröstande engel för alla sjuka och lidande. Och så förstandig och lärd är hon! Hon läser alltid bönerna för oss morgon och afton. Och så hon läser sen! För ett år sedan räddade hon mig genom sin läsning från en förtviflad olycka. — Huru då? Jag förlorade en dotter, som var tjugutvå år gammal, en flicka, som både till utseendet och i godhet och ömhet liknade sin far och som dog plötsligt, liksom han. Smärtan hade gjort mig vansinnig; jag kunde icke en gang bedja; då kom Maria mig till hjelp, och småningom ätervann jag, genom hennes goda råd och lyckliga inflytande, lugn och förnuft... Men det är sent nu och jag står här och pratar och glömmer bort att jag ännu har mycket att göra i dag. Jag maste lemna er. Om ni vill spatsera i trädgården, så är porten öppen. Kusma inträdde i trädgården, som var uppfylld af grönskande gräsmattor och af doftande blommor. Emellan en skog af buskväxter sorlade en bäck, hvars klara vatten, beskuggadt af täta grenar, spred friskhet och svalka åt alla häll. — Hvilken tjusande tillflyktsort! sade den unge resanden för sig sjelf. Och allt detta borde hafva tillhört denna