Följetong. Den Faderoch Moderlösa. Skildringar ur samilj-lifvet af en Fransman. Ofversättning. 1. Insvept i sin kappa och nedhukad i sin telega, färdades en ung resande vägen fram emot Novo-Kopersk. Hans trogne tjenare Prochow satt på framsitet och körde, ömsom hvisslande, ömsom med låg röst gnolande på någon visa, och hästarne framskredo i sakta mak på vägen utmed Koperfloden. Men innan vi fortsätta berättelsen om denna resa, böra vi nämna hvem han var, denne unge man med det hyggliga utseendet och som satt i den simpla telegan. Det var en officer vid namn Kusma Petrowitsch. Son af en redlig adelsman, hvilken blifvit ruinerad genom en qvinnas dåraktiga fåfänga, hade Kusma i god tid fått röna fattigdomens qval och den åt sig sjelf lemnades lidanden. Hans fader hade dött af sorg och hans mor någon tid derefter af en nervös feber. Kusma, som vid tretton års ålder blifvit intagen i kadettskolan, hade gått ut derifrån med de bästa betyg för att ingå som findrik vid ett regemente. Den militära banan var hans enda utväg. Ilan egde icke det ringaste fidernearf, icke en slägting i hela verlden, med undantag af en gammal tant, som dragit sig undan till en aflägsen landsort, och hvilken hans högfärdiga moder med stolthet stött ifrån sig och hvars namn han knappast kände.