Gotlands läns nya tidning – 1 april 1859, sida 4

(Insändt.) Att Redaktören af G. T. blifvit litet yr i mössan i följe af jemförelsen mellan dess åsigter förr och nu är på intet sätt underligt; deraf förklarligt dess prat om personligt anfall o. d. m., som, mig veterligen, likvisst aldrig egt rum, ätminstone icke i min lilla artikel. Deraf förmodligen ock talet om ,kneckten och de ,goda handkortenk —, eljest vore det ritt beklagligt att en publicist så litet håller på sin öfvertygelse att han är färdig att spela kort om densamma, — ett rätt dåligt speli sanning! — Dess Handtlangare — (minus) är också en förbäldt rolig person; — roligast af allt likväl att, då han som bäst tyckes försvara sin patron, han i, stället på riktigt pajazzo-maner gycklar med honom. — Åtminstone tyckes det göra honom ett riktigt nöje att få ropa till publiken: nu drifva de med patronen igen. — IIvad föröfrigt sjelfva saken angår, så åsyftade min artikel just att få den tills vidare bordlagd — förkastas kan den icke —, ty ett ordkrig nu om densamma tjenar till intet. — Slutligen bordlägger också undertecknad för tillfället allt vidare både skämt och allvar och tecknar c. Ke. — — Me