siga läs mustiga. — — WISBL den 24 Mars. På Allmänna Sockenstämman sistlidne Söndag bestämdes i afseende på väckt fråga om Pastorsboställets reparation, att efter hållen besiktning derå vid laga afoch tillträdessyn, som hos Magistraten skulle begiras, och dervid utom af och tillträdande pastors ombud församlingen äsven skulle hafva 3:ne personer närvarande, hvilka ock utvaldes, beslut sedermera angående reparationens verkställande skulle å Sockenstämma fattas. — Vidare förekom Folkskole-styrelsens förslag angående begäran om bidrag af dertill assatte Statsmedel för tillökning äfven af UnderLärarens vid Folkskolan knappa lön, hvilket bifölls, hvarjemte Församlingarne åt Lärarin man vid Folkskolan, oberoende deraf att något bidrag af Statsmedel icke blifvit henne beviljade, af orsak att hon är oexaminerad, likväl för sin del medgaf en förhöjning af 2 22 procent utaf förut egande lön. Den förut beslutade Småskolan hufvudsakligen för Landsförsamlingarnes behof, hvartill af Statsmedlen en tredjedel af den årliga kostnaden nådigst blifvit beviljad, skulle sättas i gång om möjligt nästa höst. — Med anledning af en till Sundhets-nämnden remitterad besvärsskrift öfver en person affordrad afgift för vård å sednast inrättade provisoriska sjukhus samt Sundhetsnämndens i följd deraf gjorda framställning särskildt till Stadsförsamlingen angående sättet för dylika afgifters utgående för framtiden, beslöts, att Församlingen gemensamt skulle bekosta inrättandet af provisoriskt sjukhus, när sådant kan komma i fråga, äfvensom vården och underhållet för der intagne personer, af hvad stånd eller klass de vara må. Utgifterna härför skulle komma att uttaxeras efter samma grunder, som fattigmedlen. — Till Revisorer öfver Sundhetsmämndens räkenskaper för nästledne år utsågos Landsfiskal Vinnå och Seminarii-föreståndaren NingbomVid Domkyrko-Rådets sammankomst nistlidne Tisdag lärer beslut fattats angående föreslagen jemkning i afgifterna för Bänkrum i Domkyrkan, samt om utfärdande af laga kallelse till dem, som mena sig hafva rätt till grasplatser ä gamla kyrkogården, att inom natt och år densamma bevaka; tillfölje hvaraf således den gamla vanprydande kyrkogårdsmuren icke förrän minst natt och år härefter kan komma att lemna fri utsigt och fritt tillträde från alla sidor till det särdeles vackra templet. Man hade förmodat, att sådant utan den beslutade åtgärden och till följe af Kongl. Sundhets-Collegii föreskrifter, som rent af förbjuda liks jordande inom Sstäclerna, med allra första hade kunnat ske. Men helt visst skall den fula muren då så mycket säkrare falla. Ned med alla de gamla Katholska skrankorna både i yttre och inre måtto! Det gamla Hanseatiska Huset, som sednast egts af Garfvaren Liljehorn och troligen är det största i Wisby från den tiden, hotar dagligen att falla. Vi instänma derföre lifligt i en insändares uti Gotlands Tidningen gjorda erinran, att innan fallet sker någon åtgärd måtte blifva vidtagen till förekommande af menniskoliss spillande, som ovillkorligen torde deraf blifva en följd, då det verkligen bofälliga huset ännu hyser lefvande innevånare inom sina från ofvan och allt ned igenom remnade murar, hvilka kanske endast genom numera möjligen halfruttnade Spännbjelkar, utstående från ett närliggande större hus, hållas tillhopa och hindras från sammanstört: inde. Efter några stenars nedfallande från gafveln, som torde utgöra det första förebudet, går man icke längre säker på Strandgatan. Skola icke bofälliga hus nedrifvas? vi fråga. Kan detta hus repareras? vi fråga åter.