med Adjunkten i Embets-förrättningar. (Insändt.) Under egiden af tvänne latinska strofer, dem G. T. användt som mottion öfver sina svar till G. L. n. T. och Qvis, men dem G. T. likväl aktat sig att närmare förklara, har G. T. gjort ännu ett matt försök att strida för och försvara Wisby Borgerskaps oantastade frihet. De trupper, som under denna egid framträdt på fältet, hafva emellertid icke mäktat att tillkämpa sig någon seger; icke heller tyckes G. T. derpå hafva gjort sig någon särdeles förhoppning. Snarare torde man få anse de begagnade latinska orden såsom parlamentär-flaggor, de der under jngest och bäfvan blifvit uthängda. Qvze tua est humanitas, ropar han till G. L. n. T., och hvad betyder det väl annat än: har du då ingen mensklighet i dig? Till Qvis åter säger han: aliter dicis, aliter logitas. G. 1. har här talat liten smula förblommeradt eller figurligt — men denna rhetoriska figur är lätt att lösa när man sammanställer det ena med det andra. Meningen är helt enkelt: du säger icke allt, hvad du tänker om mig. Stackars G. T., vi beklaga din belägenhet, ehuru du sjelf förskylt den, då du fört så mycket munbuller, utan att närmare öfverväga den sak, för hvilken du uppträdt. Saken ifråga förtjenar allvarlig behandling — och just derföre är det ej höfviskt att framställa den så, som om några Borgerskapets frioch rättigheter blifvit angripne. Vi lemna at skickligare händer än våra, att skrifva öfver densamma när den en gång, förr eller sednare, kommer åter; för närvarande skulle vi vilja göra en vänlig framställning till både G. L. n. T. och Qvis, att icke allt för hårdhändt behandla den ystra frihetskämpen. — — —m. Samme insändare, som skriftligen gifvit oss det rådet att icke upptaga ett alltför stort rum af Tidningen med striden om Myrodlingarna samt om ,Läseriet, (ett råd, som vi numera äro myeket villige att efterfölja, då dessa strider så lätt urarta till personligheter), har äfven fäst vår uppmirksamhet på en omständighet rörande Borgareofficersfrågan, som inträffade för öfver 13 år sedan, då en stor del af Wisby Borgerskap i en till dåvarande Militär-befälhafvaren ingifven skrift sjelfmant erkände och sökte visa behofvet af militärisk bildning äfven för officerare vid Stadsbeväringen. Men vi låta insändaren sjelf tala. Angående frågan om Officers-valet, yttrar han — latom oss tillsvidare lägga den — på bordet; den tar nog upp sig. Sjelfvaste Red. af G. T., om han fär sofva på saken, på ruset — af den frihet, som han häromdagan drog ut att så manligen försvara, torde nog få andra tankar, kanske till och med hitta på dem, han för 13 år sedan, tillika med många flere, uttalade. Vi eitera för ro skull följande ur Wisby Veckoblad för är 1845, N:o 16: Sedan Militär-examina blifvit betydligen skärpta och det numera erfordras Akademisk bildning och vida grundligare kunskaper för militär-yrket, än hvad förut varit fallet, så våga vi påstå att då fiendtliga anfall och vår fosterbyggds försvar kommer i fråga, år det högst nödvändigt att ledas af i sitt yrke kunnige personer, och torde det ej kunna bestridas att en yngling, hvilken först bevistat Akademien, användt flere ärs studier för inhemtande af militära kunskaper, sedermera uppossrande håg och tid för att fullkomna sig i sitt yrke, som stadgad man ovillkorligen mäste besitta mera sakkännedom, blifva mera värdig truppens förtroende och tillförsigt, än en redan äldre man, som, från barnadgren sysselsatt med borLerliga yrken, blifvit invald till dylika i sjelfva verket högst maktpaliggande uppdrag. (Bland manga underskrifter, jemvål . W. Byström). Visserligen är det ordspråket sant, som säger: tiderna förändras och vi med dem, men de i förestående citat framställda åsigter äro så öfvervägande sanna, att de icke lätt lata bortresonera sig. — — —m. Vi äro så mycket mera benägna att med Ins. låta denna fråga ligga på bordet eller hvila till bättre tider, som vi redan förut uttryckt just samma äsigt, och ändå fatt uppbära starka förebråelser och ritt smutsiga tillvitelser af vår hedervärda yrkesbroder, hvilken Ins. nu i vårt ställe med hans egna ord gifvit ett svar, som han torde få rätt svärt att smälta. Men det är ju också nu helt andra tider än för omkring 13 år sedan, och mycket kan vil. förändras och har också förindrats under detta tidslopp, hvarföre äfven Ins. a sin sida icke heller bör vara för sfräne mot