Gotlands läns nya tidning – 18 mars 1859, sida 2

gubben förleden gårdag i vännernas krets! Man har alltid beundrat hans ädla hållning, hans artiga och flärdlösa, förbindliga och intagande sätt att vara, hans Iedighet och liflighet i tal och åtbörder, hans flytande conversationsförmåga, hvilken lika mycket framlockar, som underhåller ett lifvadt samtal, hans färdighet att till följe af snille och vidsträckt forskning på ett okonstladt sätt krydda sitt tal med citater och qvicka infall — allt detta är innu sig likt, och hans omdömen kunna höras med lika nöje och nyttta rörande såväl det förflutna som dagens frågor. ÄÅlderdomen har väl tryckt sitt insegel på den höga gestalten, men lif och död tyckes hos honom hafv: blifvit försonta, så att man knappast märker några spår till en sortgående strid dememellan; — man ser, för att tala bibliskt, icke så mycket ett ,afklädande? som ju mer ett ,öfverklädande, ,på det att det odödliga måtte uppsvulget varda af lifvet (2 Cor. 5: 4.). Den vördnadsvärde gubben kallar sig sjelf ,en antiqvitet, men måtte det ännu dröja, innan han för oss blott finnes i minnets pantheon! Säåsom en trogen bild af det flärdlösa herdesinne, som hittills vördats som det rätta, tycker jag att han onekligen tager sig högst fördelaktigt ut på den stora verldsexpositionen, jemförd med de nya målningar af en rättskaffens prestman, dunkla och mystiska bilder och figurer, hvilka vissa ifrare nu så mycket framhålla såsom efterföljansvärda mönster. På denna minnesglada dag egnades naturligtvis en hyllningsbägare åt den åldrige patriarken, och framsades dervid ett enkelt och anspråkslöst impromtu af ungefärligen följande innehåll: Patriarken Jakob glad Väårdade sitt kall med ära, Och vi hafva minnesblad Af hans mogna, djupa lära. Men det tycks, som han sitt tjäll sluttat hit från söderns länder Upp till detta nordens gäll, Som är lagdt i namnens händer. Rik på är och säll af dygd, Glad af lugn och fridsam lefnad, Pryder han vår hela bygd, Delar med oss fröjd och trefnad. Ja! lik patriarken du, Med hans namn, hans fromma sinne, Nilli-årig detta nu, AMycken hugnad än du vinne! Vännerna dig önska fröjd; Må ditt bröst af glädje lifvas! Den hvars själ är ren och nöjd, Ilan ser vänskap kring sig trifvas. Säll bland oss du åldersman, Som ditt kall med nit än sköter, O att du fler årtal fann Sällheten — ehvad än möter! Äfven upplästes en versifierad helsning från en annan bland stiftets äldste prestmån, hvilken af sjukdom hindrades att närvara. Så tillfällig samlingen än var, fogade dock händelsen att tonkonsten hade några vänner och väninnor vid tillfallet, så att åtskilliga sångavartetter och en sångehör kunde utföras. Men hvad hände? Vår åldrige värd ville icke heller saknas vid denna sin älsklingskonst. Ilan uppträdde midt bland sängarkretsen med sin ännu höga tenorröst och understöddes dervid af tvänne de äldste bland närvarande embetsbröder. Det var någonting högst ovanligt i denna trio, icke just för sjelfva sängen, men så mycket mer genom den sällsynta omständigheten, att dessa tre executörer hade en sammanräknad lefnadsålder af mer än 245 (säger tvåhundra fyratiofem) är! Den ene ibland ,de tre en åttatio-årig Comminister, är ännu så rask, att hans påhelsning skedde till fots; promenaden var för honom ,en obetydlighet, knappt 25 mil! Man fick det nöjet höra värden föreslå flera skålar med sin vanliga, enkla, hjertliga och flytande vältalighet — i första rummet den för II. Maj:t Konungen, hvilken skål tömdes med djup rörelse och beledsagades af folksangen. Det är snart ett halft sekel sedan Doctor D. tillträdde Kyrkoherde-embetet i Garda 7), och han har nu beledsagat till deras sista hvilorum alla de husbönder, som kallade honom till sin herde, och medan han sjelf än står upprätt som värd i sitt hus, så lutar deremot sjelfva presthuset till fall och gör ärliga inkräktningar på familjens beqvämlighet och utrymme. Du torde kanske veta, att det lyckades Doctor D. att förledet år få sig ett länge önskadt orgelverk uppfördt i an Tana Agnba ihland otisftarna ÅSAmmMAnd a hra ho