Gotlands läns nya tidning – 11 mars 1859, sida 3

nes make i ostörd sällhet, och den gamle sjökaptenen var vittne till deras lycka. Det blef ej mera något tal om att fara öfver till södern, der visserligen gyldene frukter växa på alltid grönskande träd, men under deras lockande skal också den fördersliga febern lurar. De behöfde ej söderns skimrande prakt under de mörka nordiska tallarne och bokarne, ty der den sanna kärleken bor, der råder alltid en herrlig och blomsterrik vår. SLUT.