Gotlands läns nya tidning – 11 mars 1859, sida 1

Följetong. ETT PESTFARTYG. Sjöberättelse af Ileinrich Schmidt. (Forts. och slut fr. N:o 10). Hon var hastigt rustad för resan till briggen. Först när detta vägrades henne, utbrast hon i tårar. Den gråhårige gubbens böner eller förmaningar hjelpte till iutet, lika fruktlösa voro den trogna väninnans föreställningar. Hon stod fast vid sin föresatts, och när hon fann blott motsägelse, sjönk hon i krampaktiga ryckningar till marken. Man förde den sanslösa in i sin kammare. Från det ögonblick då fartygen kastade ankar, förändrades vädret på ett märkvärdigt sätt. Det frös ännu starkare, men himlen betäcktes med moln. Vinden stillnade af och en mängd snö föll. För att vid en hastig isbrytning kunna skydda den enda tillgängliga båten emot all fara, hade Ole Steen dragit den in i ett öfvertäckt skjul och noga fästat honom med kedjor. Förbindelsen med fartygen hade upphört och Likkistans innevånare voro efter all sannolikhet tvungna att tillbringa hela vintern ensamma. Jerta syntes ej till. Skuld berättade, att hon, sedan vanmakten lemnat henne, satt orörlig på sin bidd, försjunken i sina egna tankar, utan att svara, när man tilltalade henne. Väninnan hade ingen aning om hvilka planer som mognade i den så hårdt pröfvade unga flickans själ. En tid förgick. Ilafvet öfvertäcktes med isstycken, det började nästan bli ofarbart. Då gjordes en lätt jolle