(InsÄindt.) Till — — i Gottl. Tidn. Libertatem defensum ibant. (se. Cives Wishuenses.) Måndagen d. 14 sistl. Febr. var en dag, hvars minne evigt skall bevaras i häfden och så länge Wisby stads gamla murar qvarstå, erinra tacksamma efterkommande om det modiga försvar för stadens hotade frihet, som dess borgerskap då lemnade. Men hvaruti bestod då den fara, som så hjeltemodigt afv ärjdes, frågar mången undrande. Hotades staden månne, såsom i gamla tider, af en uppretad bondehär, som, förbittrad öfver borgerskapets förtryck, samlades utanför staden, för att med mord och ch phindring hämnas lidna oförrätter? — Nej! Anryckte den mäktige Danakonungen med sin in öfvermodiga här, för att sköfla och brandskatta den fredliga staden? — Ah nej. — Kanske hade bud anländt att den fruktade Ryssen ånyo landsatt sina roflystna skaror vid (iröttlingbo-stranden? — Inte det heller. — Nej, värre än så! Stadens blomstrande frihet hotades af en långt svårare olycka. Den inre tvedrägtens flamma hade upplågat, en statskupp var i görningen, en af borgarskapets heligaste rättigheter var i fara att med våld fräntagas dem, stadens frihet stod på spel; — men, då ryckte 48 af borgerskapet upp på Rådhuset, stridde manligt och ridderligt för den skönaste af dess mest nödvändiga och omistliga rättigheter, vunno en lysande seger öfver det farliga attentatet, — och stadens frihet var räddad; och Historien skall i en framtid med — — utropa libertatem defensum ibant. Värdaste Herr — —! Er förmåga i den komiska genren är otvifvelaktigt ganska stor; men något omdöme, något urval vid dess användande i tryck bör dock finnas. Jag tviflar högeligen på ) (Wisby Borgare) gingo att försvara sin frihet!