Gotlands läns nya tidning – 25 februari 1859, sida 3

umiAi (11 IIIYUUde bolagsstännna. Wisby d. 22 Febr. 1859. Ledamot i Direktionen. Återigen om Myr-odlingarna. Då olika åsigter finnas i frågor, som röra Landtbruk lika väl som i andra ämnen, är det ej att undra på, om en strid härutinnan icke så snart kan bringas till slut, helst frågan om myrodlingarna här på landet är af den vidtomfattande art, att en stor mängd personers vinst eller förlust nödvändigt dermed är förknippad. I hopp att sanningen, bekräftad af en mognande erfarenhet, skall vinna allt större erkännande, skola vi ej tröttna att införa i vår tidning sansade artiklar om samma sak, öfvertygade att allmänheten tillfyllest inser den stora vigt för hela år ö, som detta ovanligt stora företag i en framtid skall hafva och helt säkert redan till stor del haft på kännedomen om sanka markers förvandling till fruktbärande åkerfält. Vi hatva här åter ett intyg, aflemnadt af namngifne högt aktade och insigtsfulla jordbrukare, som vi göra oss ett nöje att införa. Det lyder som följer. I anledning af ett betyg, hvilket man nyligen fått läsa uti Gotlands Tidning, taga sig undertecknade friheten yttra några ord, utan att på något sätt vilja deltaga i den personliga strid, som vanligen uppstår vid dylika fall, och endast för att meddela den erfarenhet, som ri under mångårig myrodling förvärfvat. Det är ett fullkomligt misstag, att myren blott skulle duga till odling af gräsväxter, ty man har sett och kan ännu denna dag få se raps, som är en oljeväxt af högt värde, stå så frodig på myr, att den på ingen fast jord träffas hällre. Dessutom så snart myren vunnit någon fasthet, och då den blir ordentligt skött, så kan der skördas så väl krete som korn, hafre och rotsaker. T. ex. på Elinghems myr har skördats sju och en half häck korn pr tunnland med en tunna d 13 Lisp. af hvarje häck. Många andra exempel skulle vi kunna anföra, men dessa tyckas vara tillräckliga för bevisningen. Sköter man myren illa, så blir deraf samma följd, som om man sköter fast åker illa. Ju längre myren väl brukas, desto säkrare och bättre blifva skördarna, och det är derföre falskt att påstå, det myren skulle efter tredje bränningen blifva fullkomligt oduglig. Bränningen såsom allt annat måste ske med förstånd; ty om jag bränner upp all myllan, så är det naturligt att jorden blir ofruktbar, och en klok jordbrukare vet sjelf att afpassa när det är lagom. Vi taga oss friheten påstå, att de, som utfärdat betyget om myrtimotheens värde, hafva begått ett stort misstag, och det vore mycket att beklaga, om Gotlands allmoge, som ännu har så många myrar att odla, skulle sätta tro till detta betyg; ty hvilken skulle väl vilja odla myr, om den timothe. som efter ollingen växer, endast skulle ega en tredjedel värde emot vanligt hårdvallshö. Enligt vår erfarenhet under tio års tid, är skillnaden emellan thimothe, som vuxit på myr och annan timothe högst obetydlig, och så att vi icke en gång märkt den, ehuru vi begagnat af begge sorterna. Våra kreatur hafva varit lika hulliga som deras, hvilka fordrats med kårdrallskö och fastmarkstimothe. Man behöfver blott veta, att det timothefro. hvilket vi till åtskilliga af våra vänner försålt och som vuxit på lösare myr, med stor fördel och mycket begärligt blifvit användt till utsäde och vi beklaga blott, att vi ej hafva mera att sslåta. Månne icke IIerrar Stallsboar lika ofta och kanske oftare nu köpa myrtimothe än det som rurit på fastmark? Någon skillnad lära de väl ej kunna märka. Vi önska att vi alltid måtte blifva välsignade med en så stor skörd af myrtimothe, som våra kreatur behöfva, och så mycket derutöfver, som vi äro säkre kunna sälja till samma pris, som betalas för fastmarkshö af bästa slag, samt att Martebo myrlottsegare måtte öppet så väl i skrift erkänna hvad de flesta af dem redan länge erkänt under surslåndigt samtal med en och en i sender, nemligen att de vunnit stora fördelar af myrens utdikning, hvilken de icke för något pris skulle nu vilja hafva ogjord. Värt vänliga råd är derför, att de förståndigare af Martebo myrlottsegare måtte skilja sig ifrån de trätgiriga och mindre srstånlliga, samt utan fruktan för sina grannars hot söka få saken på vänligt och hederligt sätt uppgjord, hvarigenom de säkert skola mera än genom dyra processer befordra sin egen fördel. Vi hafva redan för flera år sedan yttrat oss om den fördel, som Elinghems myrs utdikning beredt åt vår trakt; vår ofrerlygelse har i detta fall blifvit starkare allt efter den erfarenhet, som lärt oss bättre behandla myren, än man fordom gjorde, och det är oss bekant, att många dela sam