Gotlands läns nya tidning – 18 februari 1859, sida 3

Följande betraktelser i Malmå nya Allehane för den 22 Januari innehålla utskilligt, som tort förtjena aft allvarligt belljertas: -För ett par årtionden tillbaka hade det snart sag blifvit ett mode inom svenska tidningspressen att föra t torgs all den tidens rationalistiska vishet, att draga tvifvelsmål kristendomens hufvudläror samt att småda o förlöjliga yttringarne af ett sant kristligt lif. Det var Aftonbladet, som angaf tonen, och en mängd landsort tidningar följde som apor den stora mästaren. Sedan de hafva lyekligtvis tiderna betydligt förändrat sig. Nume uppträder hår en fritänkare sällan i tryck med sina fc flugna idter, och gör han det, anser man honom nära nc som en gengångare från ett förflutet tidehvarf. Press i allmänhet visar i våra dagar ett synnerligt intresse f de stora kyrkliga frågorna, och hvar och en behandl dem efter de åsigter han i detta afseende omfattar. M gifver sig ofta sken af att kumpa för en renad kriste dom, om också de vapen man begagnar för ernående detta mål icke alltid äro de ärligaste. Allmänt tyck man genom de stora religiösa rörelserna hafva kommit t den öfvertygelsen, att tillståndet inom vär kyrka icke sadant som det borde: vara. Dotta obestridliga faktu har gifvit mången anledning till att med mycken bitte het angripa statskyrkan såsom en ,nselhet, och att sm da det otticiella presterskapet såsom nära nog en föra tad parias-kast. Val är det sant att vår kyrka under: dernas lopp fatt flera betänkliga remnor, som våktar på Lions muror ma se till att de snart blifva botad men den gamla byggnaden sjelf hvilar dock på detfas hälleberget, och störtas ej från sin grund hvarken af trons eller vantrons svallvågor. Eåga tjenst gör m: emellertid kyrkan genom att envist motsatta sig alla r former, äfven de mest nödvändiga. Att genom borger ga straff tvinga folk att med munnen bekänna hvad ( icke tro och att förfölja och trakassera olika tänkand öfverensstämmer föga med den höga lära, som fordr frivillig kärlek och icke blott munnens utan ätven hje tats bekännelse. Man klagar öfver kyrkans förfall oc gifver presterskapet uteslutande skulden härför, icke b tänkande huru mycket som härvidlag bör läggas åhöra ne, frihetsifrarne inbegripne, till last. Vi medgifva gem att presterskapet såsom riksständ måhända mindre i niigot annat sädant fört frihetens, upplysningens och d sansade framätskridandets talan, men säsom enskilta pe soner, vi våga fullt och fast påstå detta, kunna presterr i afseende på sedlighet och upplysning fullkomligt mit sig med hvilken annan samhällsklass som helst, ja vi ti tillochmed att det står bättre till inom demia kär än ino de fleste andra. Att man emellertid har större fordring: i afscende på sedlighet hos en prest än hos andra : ganska naturligt. Men man går så långt att hvad so! hos andra personer snart sagdt anses höra till goda t nen stämplas af mången såsom en grof last, när ma varseblifver dylikt hos en prest. Om t. ex. en prest ich skulle anse för absolut nödvändigt att afhålla sig frå vissa adiaphora, så är man genast framme och pratar o det eller det ,,sanningsvittnets fula vanor. Detta är ieck ett ärligt stridssått. Det synes som om man genom a ständigt lata prester, äfven för ganska obetydliga anlet ningar, der man tydligt nog kan spåra enskilt agg, sch: vottera inför allmänheten, ville göra sjelfva embetet fö aktadt och hatadt. Sådan är dock säkerligen icke allti afsigten, utan ofta torde man mena vål nog, ohuru strid: sättet icke kan gillas. De sjelfkallade lararne, kolporti rerne, som drifva land och rike ikring och åstadkomin litet godt och mycket ondt, omhuldas deremot vanlige såsom fromma kristna, hvilka för sin valsignelserika verl samhets skull förföljas af statskyrkan och dess presterskaj Må emellertid vära ultra-frikyrkliga noga och samvet granmt följa våra separatistiska, baptistiska och mormol ska apostlars lif och verksamhet, de skola då säkert slu ligen komma underfund med, att dessa ingalunda äro nå gra helgon i jemförelse med statskyrkans prester, och a ovåännen just inom den frikyrkliga verksamheten finner e synnerligen tacksamt falt för att utså ogräs ibland hvetet. in oo FFI AJ TT MM 14 oo SAM ooo OO