Gotlands läns nya tidning – 18 februari 1859, sida 2

tär -Befäälhafvarens framställda förslag, om Borgerskapets franträdande från dess rätt att välja ofsicerare af första graden vid Stadsbeväringen, gjort på honom och säkerligen många andra. Vid Rådstugans början framställde Hr Landshöfdingen, som i detta ärende förde ordet, en utredning af det väckta förslaget och utvecklade de skäl, som föranledt detsamma. Ufter frågans ösverlemnemde till discussion yttrade sig endast en af borgerskapet, som talade för bifall till förslaect, och med honom hördes en annan jemvälinstämma. Da ingen vidare, på derom gjord fraga, önskade yttra sig, framställdes proposition, som utföll med 28 nej emot och 20 ja för förslaget. Att inom Borgerskapet funnits delade meningar om det ifrågavarande förslaget var väl att förutse, men att detsamma skulle röna ett så starkt motstånd, att det af Borgerskapet helt och hället förkastades, är förundransvärdt. Detta förslag var, enligt ns. tanke, stödt på goda grunder och den för: ändring, som genom detsamma asyft tades, tyckes ej hafva kunnat medföra annat än gagmn för Borgerskapet, genom lyftning af dess oflicerskorps anseende, eller rättare sagdt genom tillskapande af en verklig ofsicerscorps i stället för det i militäriskt afseende halfvat och ofullständiga, som enligt sakens natur maste finnas uti en miliskorps. Om förslagets nytta eller skada kunde, som sagdt blifvit, olika meningar finnas, och derom vill Ins. eg entligen cj yttra sig. Det är egentligen sättet för denna fragas behandling och afgörande, som nu adragit sis uppmärks:umhet. Efter frågans framställande har densannna icke rönt någon annan offentlig behandling, än att den helt kort omnämnts i stadens begge tidningar, af hvilka den ena G. T. yttrat sig emot den, utan annat skäl än att tidningen ansag att Borgerskapet ej borde efterskänka den rättighet, om hvars afstaende densamma handlade, och den andra I.. n. T. yttrat sig för frågan, med den förhoppning att Borgerskapet skulle inse fördelarne af densammas antagande. Såsom förut nämnts blef den ej eller vid allmänna Rådstugan föremål för någon diskussion, utan förordades endast af ett par personer, hvarefter omröstning anställdes och frågan — söll. IIVad bör man tänka om detta sätt att behandla en ingalunda likgiltig sak? Ansägo förslagets motstandare densamma ej värd att komma under discussion eller ryggade de måhända tillbaka för anförande af de skäl emot densaniuma, som kunde finnas. Ins. fruktar det sednare, isynnerhet om man skall såsom skäl anse hyad som af åtskilliga förslagets motståndare sedermera samtalsvis framstälts såsom motiver för deras beslut. Vare dermed huru som helst, men nagon hög tanke om Wisby Borgerskap säsom råd-laende och beslutande församling, har detta ärendes behandlingssätt ej kunnat ingifva vår nye Landsböhsding, som nu för första gången förde ordet vid borgerskapets öfverläggningar. Cnsändt.)