ga berättelse, som är införd i N:o 2 af Gotlands tidning, lär väl icke kunna nekas fullt vitsord. Nu inträder den öfver hela riket (2) namnkunnig vordna tvisten om Martebomyrs utdikning uti sitt andra stadium. Den gamle rådgifvaren afskedades och en ny antogs, hvilken på vissa villkor lofvade Myrlottsegarne, att få sin myr utdilad för intet. Det der var ju icke heller så galet, tänkte de, och salade ihop första tributen med gladt sinne. Förrättningsmännen hade nemligen hänvisat tvisten till Hiärads-Rätten, som åter förviste den till dem för fullständig laglig behandling. Hade Myrlottsegarne nöjt sig med detta beslut, som i alla fall måste till slut blifva gällande, så hade de redan för 8 år sedan varit i besittning af allt hvad lagen föreskrifver i detta fall. Mera kunna ju hvarken de eller deras motparter begära, och Myrlottsegarne hade således icke då haft något att klaga öfver. Nu medgifva vi att de hafva anledning att klaga och äfven anspråk på att beklagas, ty de hafva, utan att vinna något, utgifvit rätt betydliga summor för rättegången, och hoppet att för intet få myren utdikad, blir med hvarje dag mera vacklande; men de hafva ställt sin klagan emot orätt person, ty Myrodliugs-bolaget har icke uppehållit, utan sökt efter förmåga påskynda afgörandet af tvisten, hvaremot Myrlottsegarne medelst invändningar utan ända fullföljt processen flera gånger genom alla instanser, så att den nu för tredje gången är beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Det är således icke mot Myrodlings-bolaget, utan mot sig sjelfva, mot sin egen lättrogenhet och processlystnad, samt slutligen mot sina Rådgifrare som Myrlottsegarne hafva skäl till klagan. En af dessa rådgifvare (utan portfölj), som under tolf års tid, varit särdeles verksam i spridandet af förtal mot Myrodlings-bolaget och af ensidiga framställningar om detta bolags verksamhet omkring Marteho myr, är nogsamt känd. Vi hafva undvikit. nämna person, och vi ämna endast göra en framställning af sådana fakta, som äro bevisliga och äfven nödvändiga för att sätta allmänheten i tillfälle bedöma halten af det klander och af de osanningar, som under så många år utan vederläggning fått cirkulera mot ett Bolag, hvars verksamhet på denna 0 haft till följd spridandet af betydliga penningesummor, 15,000 tunnland förut vattendränkt Jord blifven odlingsbar, ett icke obetydligt antal nya gårdar anlagde och bebyggde, flera hundrade kreatur födde från sådan jord, som förut bar ingenting värdt att berga, nya vägar anlagde på egen kostnad o. s. v. Så stora, och äfven mycket mindre, bidrag till ett lands kultur bruka vanligen medföra bifall och förtroende, i synnerhet då de under en mängd af år blifvit fortsatta, utan att någonsin crediten på stället blifvit anlitad och alla liqvider skett punktligt och med kontanta penningar. Af alla Bolagets stora odlingsföretag på Ön är det blott Martebo myrs utdikning, som föranledt rättegångar, förtal och spridandet af kolossala osanningar. Det vore intressant undersöka orsaken till det fortsatta trasslet vid Martebo myr ensam, emedan intet sådant förekommit vid Elinghems, Rohne och Alfva myrar, der Bolaget likväl redan nn ,ni.:nm r(FF !!spa gen. Kanhända få vi om en timma eller så klart ....