———ak—4Bls— —— — här i öppen sjö. Det är mer än nog, att vår korvett kommit med ibland de misstänktas antal. Kaptenen lemnade sina officerare och dessa gingo, bedröfvade öfver denna oväntade händelse, dit dagens pligt kallade dem. Osrik erhöll del af de beslut som fattades och sade: — Jag är beredd att hörsamma era önskningar. Likväl skulle jag gerna vilja framställa en bön. Rebellerna förtjena visserligen icke att man lägger sig ut för dem, men menskligheten befaller, att vi böra skydda dem mot större lidanden. En kofferdifarares apothek är ganska bristfälligt och ingen man af yrket finnes ombord, som förstår sig på att rätt använda medikamenterna. Om derföre läkaren kunde bege sig om bord med mig . — Det sker utan er påminnelse, afbröt denne, och besteg just i detsamma fallrepet, försedd med en låda, som han bar under armen. Jag följer med er och öfverlemnar åt min kollega, att bibehålla korvettens besättning vid vanlig god helsa. Dessutom ser ni mig icke ut, herr kapten, som om ni skulle släpa giftet med er, och med Guds hjelp lyckas det mig måhända, att förvisa den onde anden från er brigg. Men om ni icke lyckas? frågade Osrik, gripen af en dyster aning. — Då falla vi sjelfva med det lugnande medvetandet, att vi på allt sätt ha uppfyllt vår pligt, sade läkaren och gick med kaptenen ned i jollen. Sex af de kungliga matroserna hade frivilligt erbjudit sig, att åtfölja de båda männen och förstärka briggens försvagade besättning. De hade straxt erhållit permission.