Gotlands läns nya tidning – 11 februari 1859, sida 2

ena öfver den andra, på förtoppen. Det var signal till att de genast skulle vända om. Blindt vanda vid lydnad, kastade de om årorna, och örlogsbåten aflägsnade sig från briggen, som sänder efter honom en hånande skrattsalfva. — Båten är räddad! ropade officern och drog ett djupt andedrag. — Båten är räddad! upprepade Osrik, men inte korvetten, ty briggen kommer från Smyrna och jag är kapten der ombord. Officern tystnade. Först efter en stund kunde han yttra några ord. — Tag plats der bredvid kanonen och förhåll er stilla. Detta är en så utomordentlig händelse, att jag måste gå till råds med mig sjelf, IIalloh, kadett Wallström! var god kom hit! Korvetten styrde framåt. Ett skott då och då antydde för briggen, att den skulle hålla sig i korvettens kölvatten. IIan nödgades följa denna ovälkomna order. Vakthafvande officern hade för kaptenen på korvetten afgifvit behörig rapport om saken, och denne församlade kring sig alla officerarne, för att rådpläga om do mått och steg, som borde vidtagas. Slutligen sade han: — Vi nödgas foga oss efter omständigheten. Sedan vi nu kommit i beröring med ett pestsmittadt fartyg, kunna vi icke längre fortsätta vår kryssning. Låten doktorn göra alla möjliga förberedelser. Skicken kofferdikaptenen tillbaka om bord på sin brigg och låten honom återtaga befalet. Han kan vara utan fruktan, ty våra kanoner skola gifva eftertryck åt hans befallningar. Det är vår pligt och skyldighet, att beledsaga briggen ända till karantänsstationen, på det ännu mera olycka ej må inträffa