Följetong. ETT PESTFARTYG. Sjöberättelse af Heinrich Schmidt. (Forts. fr. föreg. N:o). Men innan han nådde fram till officern, hade man äfven blifvit varse jollen ombord på briggen och dema anblick förorsakade derstädes stor uppståndelse. Båtsmannen förebrådde timmermannen, att han för tidigt gisvit befallning om båtarnes klargörande. Och jollen hade framför allt inte behöft firas ned, då den till och med var för liten, att kunna rymma fyra man. Timmermannen åter nedkallade alla himlens och helvetes makter öfver sin kamrat, derföre att han nedskickat i jollen en tölp, som varit så blind, att han ej ens förmått se de öppnade kaJutsönstren. Bada störtade på den olycklige, som de slogo i golfvet och med gråsliga skymford trampade under fötterna. Matroserna togo parti för och emot. En häftig strid fördes med mun och afbörder, för hvilken de alldeles glömde bort den flyktade kaptenen och korvetten, hvilken senare nu föll ned ett par streck i lä och närmade sig med sina eldgap på ett hotande sätt. Blott en enda man ombord på briggen hade så tillvida sitt förstånd i behåll, att han åtminstone gjorde ett försök, att gifva en annan riktning åt den hotande ställningen. Ilan flög nedför kajuttrappan, tog upp derifrån ett gevär och lade an på kaptenen i jollen. Denne var redan längt utom skotthåll; men den öfver sjön rullande knallen bragte de rasande till besinning. De skiljdes från hvarandra, och