Undertecknad, som haft om händer fourageringen af det hitkommenderade Artilleriets hästar från den 1 October 1854 till den 1 Maj 1855, anser sig böra till allmänhetens upplysande om rätta förhållandet härmed intyga, att det Hö, som till denna fouragering aflemnades, hufvudsakligen bestod af sådan Timothe, som, enligt hvad mig fullkomligen kändt är, vuxit på vanlig utdikad myr, samt att mot detta hö aldrig någon anmärkning förekommit, utan att det tvärtom blifvit af mottagarne berömdt för sin mjukhet och sötma, hvaremot, då jag någongång erbjöd fullkomligt godt Hårdvallshö, det af Befälet ogerna mottogs, emedan, såsom de yttrade, detta hö oftast är blandadt med qvistar och löf och så korrt att deraf spilldes, till följe hvaraf det ansågs mindre drygt för hästars utfodring. Under samma tid hade jag en egen häst, som äfven föddes på Myr-timothe, hvaraf han under strängt arbete höll sig lika väl som de 4 å 5 hästar, hvilka jag höll på stall under 20 års tid medan jag egde jord utanför staden och då fodrade mest med hårdvallshö. Jag ber få anmärka att här blott är fråga om sådant hö af den ena eller andra sorten, som blifvit i rättan tid slaget och väl bergadt, ty skadadt eller öfvermoget hö, det må vara vuxet på hvad mark som heldst, fast eller lös, försmås af djuren. Slutligen får jag nämna att jag försåldt icke obetydliga qvantiteter Timothåfr som vuxit på lösare myr och att detta frö blifvit flere gånger af samma personer användt till utsäde med lika resultat, som det på hårdvall producerade fröet; således, om myren eger kraft att frambringa godt utsädesfrö, så bör väl icke betviflas kraften uti det der grönt afbergade foder. Wisby den 25 Januari 1859. C. J. CHASSEUR.