Gotlands läns nya tidning – 28 januari 1859, sida 2

å styrbord på halfdäcket och håller sin kikare riktad mot land. Då kommer konsularbåten med sin kongliga vimpel. Konsuln följer sjelf den unge kaptenen ombord. och denne har knappt beträdt halfdäcket, förrän ankaret vindas upp och seglen falla från rårna. Nersseglen hissas, undersegels-skoten falla framföre, och genom Melens mynning styr briggen majestätiskt ut i Smyrnaviken. Briggen har varit nära en hel vecka ute till sjöss, men likväl tillryggalagt en ringa sträcka. Under första dagen var brisen temligen frisk och silfverskummet bestänkte bogens båda sidor. Men på qvällen skralnade vinden af. Den blef svagare och fyllde blott de lättare ofvanseglen, medan de tunga underseglen endast då och då bugtades och sedan slogos tillbaka mot masten. En lättmatros satt på spelet och hvisslade. Båtsmannen skyndade derför bort till honom: — Hvem lockar du på? frågade den gamle sjöbussen. Har du inte hört ännu, att om någon hvisslar, utan att ha förut gjort sin morgonbön eller sagt något annat religiöst, så hvisslar han tillsammans all möjlig olycka ombord. — Vet det, båtsman, jag har gjorr min bön, svarade lättmatrosen. Var alltid trogen och redlig! sa fars granne härom morgonen, då han stal vår sista skisksida, och jag beder detsamma efter honom, emedan det låter så religiöst. Jag tror, att brisen skall komma åter. — Ja, han skall komma. Men djefvulen kommer med, derföre att du beder som en fläsktjuf. — Hur kan hin håle komma ombord på ett kristligt fartyg? frågade den unge sjömannen.