—44410:::m —a—Ia:a:: 215 om humleplantering på Gotland och några till ämnet hörande uppgifter, af Carl Palmstedt. (Forts. fr. föreg. N.:r.) Priset på sådan Gotlands bayersk humle är i år 1 R:dr till 1 R:dr 25 öre R:mt för skålpundet, således 20 till 25 R:dr pr lispund. Bryggerierna på Gotland hafva deraf inköpt så mycket som de för sin rörelse behöfva; och idkarne af denna handtering hafva medgifvit, att nämnda inhemska humla är lika god som den från andra länder införskrifna. Då god humla är oumbärlig för ölbryggerierna och dricksbrygd i allmänhet, så synes det vara angeläget både för odlaren och förbrukaren af denna växt, att göra sig närmare bekant med dess egenskaper och andra förhållanden. Derföre har jag förmodat att några allmänna underrättelser derom borde åtfölja de upplysningar som i det föregående blifvit meddelade rörande humleodlingen på Gotland och de framsteg den sedan vunnit. Öl och svagdricka erhålla, som bekant, sin egna aromatiska lukt och något bäska smak genom tillsatts af humla, obefruktade honblommor af humleplantan h1. muImHS bymlus, som odlas för detta ändamål. De så kallade kopporna af denna växt hysa mellan bractterna vid basen en egen kornig och klibbig gul massa, humlemjolet eller lupulin, som innehåller etherisk olja, harts, ett bittert ämne, garfämne jemte några andra beståndsdelar, hvilke längre fram komma att omnämnas; men humlans halt af förestående beståndsdelar är efter odlingssätt, jordmån, årgång 0. s. v. ganska olika. — Vissa orter äro isynnerhet berömda för deras humlesorter, i godhet öfverträssande dem som i allmänhet förekomma, såsom i Saatz i Böhmen, Niirnberg, Spalt i Bayern, Schwetzingen och Mannhem i Baden jemte flere orter i Braunschweig och Thiringen. IIumlans godhet igenkännes till en del på hennes yttre egenskaper. Hon bör bestå af stora, rena koppor och hafva antingen ljust rödaktig eller gröngul färg. Ar hon öfvermogen, så äro kopporna röda till färgen, omogna visa de sig helt gröna. Humlan bör innehålla rikligt af mjölet, som bör vara svafvelgult; icke brunt till färgen (hvilket ofta är fallet med gammal humla). Gnidet mellan fingrarne eller på handen, bör det lemna en hartsartad, klibbig fläck och frambringa den starka, behagliga och rena humlelukten. Humla, som innehåller frön, är mindre god. Emedan humlan med tiden genom oljans eller äfven andra ämnens sönderdelning förlorar i godhet, så är det af nytta att känna bästa sättet till hennes förvarande, i synnerhet som erfarenheten visat, att humleskörden under olika år till mängd och godhet utfaller ganska olika, och det således är angeläget att under goda år förse sig med ett förråd deraf. Vanligaste sättet, att förvara humlan löst upplagd på vindar, är att förkasta, emedan här luft och fuktighet åstadkomma hennes förändring. För att möjligast försvåra luftens tillträde bör man förvara humlan (ERE