Gotlands läns nya tidning – 15 januari 1859, sida 2

— Godnatt, Georg! Och den unga flickan drager med ett imponerande majestät sin hand ur Georgs, som fasthäller den. Georg återvänder hem, tänker icke på nägon annan än Margareta och önskar endast att veta, om hennes hjerta ännu är fritt. Ilan meddelar sin syster alla sina önskningar och all sin fruktan. Han vill, att hon skall vara hans förespråkare hos den unga flickan. Men Nelly vet, att hennes bror har vikit för mer än en frestelse, och hon är försigtig. — Akta dig, säger hon till honom; jag hyser en djup tillgifvenhet för Margareta och jag önskar att hon mi blifva lycklig. Är du säker på att du icke bedrager dig? Georg ville pröfva styrkan af sina känslor. Ilan återvänder till den stora staden, som utgjorde skådeplatsen för hans verksamhet. Han kastar sig åter in i affärernas ström och i salongernas hvimmel. Mer än någonsin inser han, huru tom denna bullrande tillvaro i grunden är. Han känner att han är ensam bland dessa menniskor, som öfverhopa honom med så mycken artighet, och som, om han skulle duka under för en olycklig motgång, kanhända icke en enda af dem, som gifva honom så hjertliga försäkringar, skulle komma honom till hjelp. Han återvänder till Nelly och berättar henne den erfarenhet han nu gjort. Denna gång tror hon honom; hon träffar sin väninna och säger henne, huru mycket hon skulle önska att få kalla henne sin syster. Gud vare lof! det är icke för sent. Margareta älskar Georg och skänker honom med from tillit sin hand.