(Insändt.) Det beredde män af sacket ett särdeles nöje att läsa i G. L. nya T., hurusom Klockaren och Kantorn vid Wisby domkyrko-församling blifvit, för 40-årig flit och ordning i tjensten, å högre ort ihogkommen med ett hederstecken i guld, för medborgerlig förtjenst — troligen den förste här å orten af detta slag, som med en sådan utmärkelse blifvit hedrad. Att denna tjensteman väl förtjent densamma, måste med skyldig aktning erkännas, och blir alltid en heder för dem, som från början förordat honom dertill. Här har funnits och finnas ännu på landsbygden personer, som, (åtminstone till namnet) oförvitligen och omkorgsfullt, i lika lång tid. och mycket längre innehaft och innehafva dylika befattningar, hvilka sjelfva i egen person förrättat alla sysslor, såsom: ringa, grafva, sjunga, spela, undervisa barn, vaccinera, åderlåta, gå med kursen, hemta bröd och vin till kommunion, m. m. m. m., som påstås vara sådane mäns oeftergifliga skyldighet. Dock har hittills ingen på ett så hedrande sätt blifvit utmärkt. Att alla yttre tecken, som skola åskådliggöra förtjensten, äro ett intet emot öfvertygel