nen af honom. Ian inträder med en vigtig min på värdshusen, sätter sig ned vid matbordet, liksom hedrade han de öfriga gästerna med sin närvaro, sägande vid sig sjelf, att de som sitta bredvid honom, icke kunna föreställa sig, att så nära dem befinner sig den utmärkte tänkare, som ossentliggjort den herrliga, lärda afhandlingen om opinionens allmänna syfte. Den stackars Georg kan icke föreställa sig, att han icke är stort mera värd nu, än då han lemnade gymnasiibänkarne, och att han för närvarande, med sin tross af grekiska stamord och latinsk litteratur, icke mera än ett barn är i stand till att kämpa emot lifvets omvexlingar. Den ort, der han ämnar göra sin förmåga gällande, har icke den minsta smak för romantiska drömmerier. Hon begär omdöme, handling och snabbhet i verkställandet. Äfven hans far är en kall, allvarlig och praktisk man, som icke mycket förstår sig på de idealiska drömmarne hos en fjugu års ung man. IIan hyser en ganska måttlig aktning för den framgång Georg rönt vid akademien och uppmanar honom att resa, för att betrakta menniskorna närmare och studera dem. Hans moder darrar vid att se honom aflägsna sig från hemmet. IIon skrifver till honom bref, hvars okonstlade ömhet uppväcker hos honom samvetsförebråelser och komaner honom att sucka. Ilan röner redan på flera ställen andra bevis på ömhet; han fortsar att emellanåt besöka manga olika hus, men han känner med sig att han försummar den ljufva, rena, heliga, husliga lyckan, och han rodnar deröfver. .Georg, skrifver hans moder till honom, ,,du vet icke hurn vi oupphörligt tänka på dig och huru vi hvarje dag