Gotlands läns nya tidning – 14 januari 1859, sida 1

familjens fridlysta boning, liksom den heliga elden, hvars strålar återspeglades på vestalernas ansigten, liksom de hebreiska offerflammorna, hvilka stego mot himlen. Fadren sitter uti sin länstol i ett hörn invid kakelugnen, med det gråsprängda hufvudet stödt emot länstolskarmen. Lilla Nelly sitter på hans knän, med sin blick träget bedjande om ett svar på alla sina okonstlade frågor. Midtemot sitter den goda husmodren, med ansigtet något afmagradt, men med en glädtig min, som vittnar om en undergifven karakter. Hennes hand hvilar kanhända på sonens skuldra, under det hon med ömhet gifver honom något godt råd för framtiden. Katten skjuter rygg och utsträcker sig makligt framför spiseln. Pendylen, som klingade så vemodigt, då lilla Carl dog, knäpper och slår på sitt vanliga vis. Midt i rummet står det stora bordet, betäckt med böcker, ritningar och handarbeten. Så snart lampan tändes, sätter man sig till att arbeta. På ett litet bord under spegeln, hvilken sprider ett fantastiskt återsken från den nedbrunna eldbrasan, ligger den heliga boken, bibeln i stort qvartformat, försedd med gilfverknäppen. Barnen hafva ofta bedt att få öppna honom för att betrakta de åldriga gravyrerna och för att få se på de inhäftade bladen emellan Gamla och Nya Testamentet, dessa minnesvärda blad, der de märkligaste tilldragelserna inom familjen äro inskrifna. Först födelseåren: emellan faderns och moderns tyekes vara ett otroligt afstånd; så kommer giftermålet, så dödsdagarne. Hittills finnes blott en sådan, t den lille Carls, om hvilken der står skrifvet: d. 12 September 18 .. Carl Henrik, fyra ar gammal — Detta blad hafv.