Gotlands läns nya tidning – 14 januari 1859, sida 1

Följetong. DE FYRA ÅLDRARNE. Skildring ur familj-lifvet af en Fransman. ötversättning. 1. Barndomen. — Förhoppningarna. Låtom oss i tankarna inträda i det hus, der barndomens fröjder knoppas, der drömmarne börja och der de sluta. Då barnet der öfverraskas af årens lopp och, liksom sjömannen ryckes ur sin fredliga hamn, småningom föres ut på lifvets ocean, så vet det icke huru många vina njutningar och ömma tillgifvenhetsprof, som gradvis försvinna och uppslukas af det obevekliga förflutna, dit ingen menniska mer kan nedtränga annat än med inbillningen. Det vet icke, — och Gud vare lof att denna tanke icke uppstår i dess unga hufvud, då det hvilar i sin moders knän, med ögonen fästade på henne, under det att det beder henne om en timmas ledighet för att Ieka, eller medan det anförtror henne någon af sina stora sorger; — det vet icke, att en dag skall komma, då det icke mer återfinner ett sådant deltagande i sina bekymme dan sympati för sina önskningar. Gossen tänker icke på att hans lilla syster Nelly, som hvarje ögonblick tager en så liflig del i alla hans sorger och fröjder, skall en dag af tiden, af omständigheterna, skiljas ifrån honom. Men för närvarande se vi honom under det kära föräldrataket. Flamman från spisoln sprider sitt sken öfver r, en så