Den andliga rörelsen (med särskildt afseende på huru den uppenbarat sig på Gotland). Ibland de rörelser, som under sednare tider visat sig i menniskolifvets mångartade sträfvanden inom vårt fädernesland, utgör den religiösa eller andliga rörelsen, såsom ingripande i samhällets och den enskilda menniskans innersta lifsrot, en bland de förnämsta. Om denna rörelse har derföre också mycket blifvit både skrifvet och taladt, ehuru bra litet deraf fullt opartiskt, och af detta sednare har blott en ringa del, kanske intet, kommit till det egentliga folkets öron. I hopp att några blad af denna tidning skulle råka i händerna på Gotlands sansade och förständiga allmoge, vilje vi nu hufvudsakligen för dessa göra en kort och så vidt möjligt opartisk framställning om den andliga rörelsen i allmänhet och särskildt huru den uppenbarat sig här på vår afskiljda ö. Vi hysa en djup aktning för all verkligt andlig rörelse, ty den är lifvets stora pulsåder, utan hvars friska slag sjukdom och död både i andligt och verldsligt hänseende snart inträder. — Menniskan, såsom skapad för högre ändamål och afhängig af en högre styrelse, kan icke nöja sig hvarken med brist på tro, ty då blir hon tro-lös både i det ena och andra afseendet, eller med en blott död bokstafstro, en andlig stiltie, der ingen frisk flägt från det sanna lifvets höjder rör upp den tröga själen, ty om denna icke höjer sig och går framåt i ljus och kraft, sjunker hon nödvändigt ned i sedlig förslappning och likgiltighet, hvarpå snart äfven följa allehanda brott och laster, hvilka äro de aldrig jäfvade orsakerna till samhällenas upplösning. Att en sådan andlig likgiltighet eller ock otro varit en längre tid rådande i vårt fädernesland, låter, tyvärr, svårligen förneka sig, och vår —————