Gotlands läns nya tidning – 7 januari 1859, sida 2

2— —— — — — NON sin halft glädtiga, halft trumpna uppsyn. För tusan, ni ville åstad med all gevalt, Herre! och jag måste hålla er tillbaka med båda armarna. — Ni misströstade således om mig, Herr Doktor? frågade jag något bestört. Misströstade? Alldeles icke! svarade den gamle läkaren. För att kunna misströsta, måste man naturligtvis först hoppas, och jag hyser alldrig något säkert hopp. Vi äro verktyg i Försynens allsmäktiga hand, och hvar och en af oss hör tänka såsom en af läkekonstens mästare tänkte: say skötte den sjuke, men Gud gjorde honom frisk. — Ära vare honom och er! utropade jag, -och måtte jag med det nya året återfå min helsa! Doktor Lambert höjde på axlarna. Bed först och främst Gud, men bed sedan er sjelf om er helsa, återtog han tvärt. Gud gifver er den; men det beror sedan på er Sjelf icke förstöra den. Innan man beklagar ig att man är sjuk, bör man bevisa sig hafva ivtjent att vara frisk. Jag drog på munnen. Doktorn mulnade. Ja så, ni tror att jag skämtark — återtog Jan och höjde rösten. ,Men säg mig, hvem egvar väl åt sin helsa den uppmärksamhet, som han, till exempel, skänker åt sina affärer, sin förmögenhet? Husbållar man väl med sin friskhet såsom man hushållar med sina penningar? or man väl i sitt lefnadssätt öfverdrifter,