Gotlands läns nya tidning – 7 januari 1859, sida 2

— a—— — — WAOAA e mattor för fötterna, stoppad ländstol, stoppad fot sid nattrock. Vid minsta köld sätter ni er midt framför brasan. Och när ni går ut — skinnfordrad pelsrock, utanstöflor, ylleduk om halsen. Och tack vare alla dessa försigtighetsmått: Ni får snufva vid minsta blåst, vanliga stolar göra er styf i kroppen; ni behöfver blå glasögon för att uthärda dagens ljus. Ni har velat bereda er njutningar, och ni har i stället beredt er krämpor af alla slag. — För det femte . — Nåd, nåd, Hr Doktor! Låt detta vara nog!4 utropade jag. Fortsätt icke längre med er granskning, låt mig icke komma att ångra enhvar af mina lefnadsvanor. Den hederlige Läkaren tog sig en ny pris. Ni finner det Sjelf, sade han mildt och steg upp, ni skyr sanningen, ni ryggar tillbaka för en ordentlig undersökning. Det bevisar att ni har orätt, att ni inför helsolärans domstol är brottslig. Och hädanefter, min vän! när ni klagar, så klaga åtminstone på ingen annan än er sjelf. Han kände mig ännu en gång på pulsen, och gick, sedan han förklarat, att hans göromål var slutadt, och att allt det öfriga herodde endust på Gud och mig sjelf. — Då han borgick, började jag tänka efter, och fann alltmera riktigheten af hans åsigter. Kur ofta tillskrifva vi icke slumpen och den s. k olyckan hvad vi borde tillskrifva endast oss Sjellva! Jag ångrade, att jag icke lät honom fullborda den påbörjade granskningen.