Göteborgsposten – 31 december 1874, sida 2

Under år 1873 hade Tyskland, enligt de noggrannaste statistiska beräkningar, en krigsstyrka, Baierns inberäknad, af 31, 830 officerare, 1,329,600 man, 314,970 hästar, 2, 700 fältoch 820 belägrisgskanoner, i hvilken beräkning likväl icke de fjerde fältbataljonerna äro inräknade, hvilkas upprättande förutsättes för ett större och allmännare krigsutbrott. De särskilda vapenelsgen stälde sig härvid så: högre staber 17,000 man, infanteri och jägare 994,000, kavalleri 107,000, fältartilleri 109,500, fotartilleri 61,700, pionierer och jernvägstrupper med deras parkkolonner 40,900, tross 45,800, förvaltningsgrenar 2800 man. Såsom häraf omedelbart, eller sex veckor efter anordnad mobilisering i fält användbara uppgifvas 846.720 man, neml. infanteri 578,340, kavalleri 67,580, fältartilleri 51,090, pionierer 13, 120 man, eller, utan staber, tross o. 8. v., 710, 130 man med 114, 850 hästar och 2082 fältkanoner. Emedan de tyska stridskrafternas högsta effektiva styrka redan år 1871 uppgick till 1,350,787 man med 263,783 hästar, kvaraf inallet 887,876 man användes i fält eller i allmänhet utom Tysklands gränser, så kan uppnåendet af ofvan anförda siffror anses vara alldeles otvitvelaktigt. Vid slutet af 1873 tycktes det, på grund af den allmänna värnepligtens inforande i Frankrike och Ryssland, som att Tysklands försvarskraft skulle öfverflyglas af dessa båda stater. Men Tysklands hitiills varande ställning som första europeiska militärmakt kan likväl anses tryggad genom antagandet af den nya landstormslagen, ty den tyska försvarsmakten förstärkes nu, de förut nämda sjerde fältbataljonerna oröknade, hvilkas krigsstyrka uppgifves till 3400 officerare och 152,100 man, närmast genom 234 landstormsbataljoner, 17 landstorms-kavalleri-regementen, 34 d:o jägarekompanier med en krigsstyrka af minst 3718 officerare och 202,500 man. Hela den tyska stridsmakten skulle således från den tänkta ståndpunkten uppgå till 38,948 officerare, 1,640,200 man och 331,170 hästar, hvari likväl hela läkarepersonalen och landstormsuppbådets möjliga specialtrupper icke äro inberäknade. Landstormens styrka kan dessutom med lätthet ökas till dubbla styrkan, De öfriga större europeiska makternas härar uppgingo vid slutet af 1873, enligt tillförlitliga statistiska beräkningar, till: Rysslands hela här, den donska kosachhären inberäknad, men de kaukasiska och asiatiska trupperna uteslutna, var 1,376,860 man, hvaraf i fält användbara 761,000 man; Frankrikes var 1,098,400 man. hvaraf 1 fält användbara 635,700 man; Österrikes 865,900 man, hvaraf egentliga fältoch reservtrupper 562,750 man; Italiens 741,700 man, derat fältoch reservtrupper 379,000 man, och Englands, milisen inräknad, men utan de frivillige trupperna, 280,240 man, hvaraf den högsta, utan nya värfningar uppnådda fältstyrkan 93,860 man, Den nya ryska värneförfattningen möjliggör endast med åren en småningom stigande tillväxt af den ryska härstyrkan. Deremot har den franska hären redan med detta år erhållit en faktisk tillökning genom territorialhärens organiserande. Inalles kan med uppställandet af samtliga dessa reserver den franska stridsmaktens tillväxt beräknas till