Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 1

Antoinette.) Skizz från senaste tysk-franska kriget at L. Halvy. — Öfvers. från franskan. Ändtligen hunno vi till slutet på måltiden och denna afskyvärda bordskonversation. Öfversten reste sig, gaf sina officerare en afskedsvink och närmade sig mig: Nu, yttrade han, vill jag föra er till ert växthus, jag vill visa er edra kamelior. — Mina kamelior! — Ja visst, jeg känner er passion. Fru baronessan har haft godheten säga mig, att ni tillber edra kamelior; då skickade jag efter er trädgårdsmästare och lät honom veta, att han skulle blifva fusiljered framför sjelfva ert växthus, om han lät en enda kamelia dö ut. Det var blott ett; skämt, förstår ni, jag skulle icke ha låtit döda honom; vi äro ett civiliseradt folk, men det skulle ej ha generat mig att låta binda honom vid ett träd under tjugofyra timmar, utan mat eller dryck. Det har dock icke beböfts. Edra kamelior äro fullkomligt friska. Kom och se! Vi gingo dit alla tre: öfversten, Antoinette och jag . .. Preussaren gjorde les honneurs i min park. Min vrede höll på att koka öfrer. Tio gånger var jag nära att brista ut, men Antoinette tryckte min arm, Hon gjorde så tokiga, små bönfallande miner och hon var så täck, under löfhvalfvot, i middagsglöden, med sin rustning af diamanter och juveler, att jag lugnade mig och betvang min vrede. ) Forta fr. N:o 801