Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 2

navaror. Den rikedom på lättantändliga föremål, som funnos inom mälteriet, gjorde att från det ögonblick då mältaren, som vid utbrottet befann sig i mälteriet, upptäckte elden och intill det lågorna slogo ut genom tak och fönster, kunde räknas blott några få minuter. Allt tecknade sig till en större eldsolycka, enär det brinnande huset var på 3 sidor tätt omgifvet af en märgd byggnader af trä, hvaraf ett tvåvåningshus, bebodt af förste stadsläkaren, doktor Wettergren, var så godt som sammanbygdt med mälterihuset och fjerde sidan var, såsom liggande tätt utmed ån, oåtkomlig för sprutor. Icke desto mindre lyokades det den alldeles nybildade och ännu oöfvade, under ingeniör C. Olssons befäl stående brandkåren, att etter omkring 5 timmars energiska ansträngningar begränsa elden så, att endast. den först antända byggningen nedbrann, lemnande sina båda yttergaflar stående kolade, samt tre fjerdedelar af taket till doktor Wettergrens bostadshus afbrunnet. Resultatet blir så mycket vackrare om man besinner, att detta samhälle; icke i mannaminne förr varit hemsökt af eldsvåda och att staden eger blott en enda spruta af tidsenlig konatruktion. Alla 6 genom staden gående telegrafledningarne afbrunno, men voro påföljande middag återställda. Polisundersökningen gifver anledning antaga, att någon felaktig blifven rörledning i mälteriet orsakat eldens utbrott. — Allt det nedbrunna var mycket lågt assureradt. Ibjälosade. I Norrköp. tidn. omtalas följande sorgliga tilldragelse: Snickaren vid Skärblacka pappersbruk A. Österlind, för hvilken det var utlyst till äktenskap och som stod under bosättning, hade, i och för förfärdigande af möbler m. m., i sitt hem och i sitt arbete en snickare från Borg och Löth vid namn Källman. Torsdagen den 11 dennes på aftonen skulle dessa båda koka linoljefernissa i Österlinds hem och hade för den skull försett sig med ett obetydligt parti cokes. Huru deretter tillgått känner man ej, ty när Ö:s moder kl. 5 påföljande morgon kom med kafie, befanns den ene, Källman, liggande död öfver en i rummet befintlig byfvelbänk och den andre utan sans i sin säng. Källman hade stigit upp ur sin bädd och antagligen sökt komma till dörren för att A— — öppna densamma, men aflidit innan han kom fram och fallit öfver hyfvelbänken. Försök att väcka den sanslöse gjordes med vanliga medel såsom inandning af ammoniak, frotteringar, senapsdegar, och framför allt frisk luft, men ingenting bjelpte; Ö. var och förblef sanslös samt afled kl. 11 f. m., efter svårt dödsarbete. Doktor Moberg från Norrköping besökte de aflidne kl. 2 och förklarade dem icke kunna vederfås samt att i det närmaste allt hvad som kunnat göras var gjordt. Den senaste jernvägsolyckan i England, eom telegram omtalat, synes hafva varit en förfärande tilldragelse och visar återigen nödvändigheten af att vederbörande söka vidtaga lämpliga åtgärder, till förekommande at ytterligare sådana ohyggliga tilldragelser. Olyckan inträffade sjelfva julaftonen på Great Western Railway-banan, några hundra yards från byn Hampton Gay och invid Shipton-on-Cherwell, nära Oxford. Täget medförde många passagerare, af hvilka de fleste voro sådana som skulle under julen helsa på hos vänner och bekanta. Tåget, eom utgjordes af 13 vagnar med två lokomotiv, afgick kl. 11,40 f. ma från Oxford till Birmingham och vidare norrut. Det hade försenats en half timme och gick derför med en fart af 7 svenska mil i timmen, då ett bjul på en tredje klassens vagn gick sönder och genast lemnade spåret samt skrapade väl 300 yards öfver sleepers, af hvilka många sletos i tu, och vidare öfver en träbro öfver Cherwell-floden. Mellan denna bro och en dylik ötver Oxfordoch Birminghamkanalen kastades ena vagnen utför banken, till följd af det djupa skår hjulet gjort i banan, och drog efter sig flera andra. Det var här som olyckan skedde. Tåget gick med en fart at nära 7 svenska mil i timmen, och vagnarne fingo derför en sådan stöt, att de slungades långt bort, tills de slutligen alldeles sönderkrossades på marken inunder. Tre vagnar och en lastvagn slungades bortom kanalen. En vagn sleg emot en af brens stenpelarne och föll i bitar ned i vattnet, Bitarne af tvenne vagnar, som lägo med bjulen uppåt, voro bokstafligen strödda omkring på banken. Den främsta delen af tåget fortsatte farten ett stycke. Det är otvifvelaktigt, att för flertalet af de olyckliga döden var ögonblicklig. De kullkastade vagnarne, de sårades hjertslitande skri, de på alla håll kringslängda döda kropparne och det kringströdda bagaget bildade tillsammans ett ohyggligt skådespel. De mera lindrigt skadade arbetade genast med prisvärd ifver på att bjelpa sina olyckligare reskamrater. Stora eldar tändes längs banken af trät från de sönderslagna vagnarne, och dit vandrade de sårade i dystra grupper, under det andra sutto tröstlösa i snön, tydligen öfverväldigade af det storartade skådespelet och af sin egen underbara räddning från en förfärlig död. Olyckshändelsen sågs från Hampton Gays pappersbruk, hvars verk genast stannade, för att arbetarne skulle få skynda till olyckestället. Inalles 31 personer dödades och omkring 70 blefvo mer eller mindre skadade. Några underbara räddningar omtalas. Så blet en herre, som satt med sin brorson mellan sina knän, oskadad, under det ynglingen dödades. I en vagn med 11 personer, af hvilka de fem voro slägtingar, undsluppo dessa alldeles oskadade, under det ingen af de sex öfrige öfverlefde olyckan. Två fruntimmer kastades, utan att vidare skadas, ut på banan från en vagn, som ögonblicket derefter alldeles sönderkrossades. Ett litet barn räddades, men ingen egare till detsamma har anmält sig. Under det man var sysselsatt med det svåra och dystra värfvet att söka draga fram de skadade ur spillrorna, sökte en väl klädd karl att stjäla ett ur från en sårad, värnlös; men han unntäcktes nå har gerning. och den uon