dana obetydliga aslärer som dessa; ni skall snar få större summor att taga vara på. — om jag således placerar vinsten af de tyska och spanska papporen i 5 Rentes, hvad skulle jag då få i ränta om året? — Låt mig se. Trehundra tusen francs — köpta till åttio — aderton — tjugo — ja, tjugo tusen francs om året. — Ah! tjugo tusen francs om årst! Och när skulle denna omsättning kunna verkställas? — I morgon förmiddag, ifall ni skulle vilja anförtro åt vår firma att ombesörja saken. . — Med röje; åt hvem skulle jag hellre vilja gifva mitt förtroende? Bankiren gjorde en artig bugning. — och nu, fortsatte jag, skulle jag blifva er mycket förbunden om ni ville hafva den godheten försträcka mig några louisdorer, ty jag är för tillfället nästan uten kontanter. — Oändligt gerna, hela vår kassa står till er tjenst. Hur mycket önskar ni — två hundra? — fyra hundra? ; — Jag tackar er; femtio är tillräckligt. — Får jag hoppas, tillade bankiren när jag steg upp för att taga efsked, att vår firma allt framgent må få räkna eder som kund? — Oändligt gerna, svarade jag. Det finnes få ögonblick i mitt lif, på hvilka jag blickar tillbaka med mera tillfredsställelse än dem jeg tillbragte i mitt samtal med mr Bergeret. Jag tviflar på att jag skulle hafva trott på de tjugo tusen francs om året, om det icke varit för de femtio louisdorerna. Emellertid hade mina båda vänner förargat sig öfver framgången af derag historia och blefvo ej li