Lä — — —— såsom den mest betydelsefulla af de åtgärder, om blifvit på frih. Lejjonhufvuds föredragning deslutna. Det har berättats, att en meningeskiljktighet rörande härordningsfrågan skulle utsöra orsaken till frih. Leijonhufvuds afgång, nen vi kunna ej gå i god för uppgiftens rikighet. Att döma efter de enskilda underrättelser vi mottagit, tro vi oss kunna antaga, att A. B., då det framkastat möjligheten af den sist nämda anledningen till förändringen inom konungens rådkammare, kommit närmast verkliga förhållandet. Frih. Leijonhufvud uppgifves nemligen, efter pröfning af det nu omsider fullbordade härordningsförslaget, icke hafva kunnat biträda detsamma. Nya Dagl. Alleh, ytrar med anledning af statsrädsförändringen följande: Den för tillfället oväntade nyheten om chefena för sjöföravaret i gårdagens konselj afgång, som vi i går i ett postskriptam meddelade, bekrältades af gårdagens Posttidning äfven i afseende på hvad hane efterträdare beträffar. Vi sade, att nyheten var för tillfället oväntad, men tydligt var, att den i en ej aflägsen framtid måste inträffa, då med hvarje år som går behofvet af en grundlig omgestaltning af sjöförsvaret ökas, i samma mån som utsigterna för ett betrygggande landtförsvar förmörkas, och då det omöjligen kan vara att hoppas, att en sådan reform skall kunna utföras al en man, som, huru aktningsvärda egenskaper han i öfrigt må ega, dock icke är fackman. Vi hafva derför åtskilliga gängor tillåt.t oss anmärkningar i denna riktning, emedon vi ej med lugn kunde motse en framtid, då vi skulle stå utan försvar både till lands och sjös. Då det gäller så vigtiga saker, får man säga, hvad man tänker, äfven om det för en enskild person kan vara obehagligt. Nu har frib. Leijonhufvud dragit sig tillbaka förr än vi anade. Skälet dertill hafva vi hört uppgifvas vara, att frih. Leijonhufvud ej skulle hafva velat ingå på det pya armsorgsnisationsförslaget, men säkert känna vi ej detta. Snart lär det väl spörjas. Sedan år 1870 har frih, Leijonhufvud varit medlem af konungens råd, der han väl icke haft eller velat hafva någon egentligt politisk betydalse. Såsom statsråd har han sökt så mycket som möjligt sätta sig in i detaljerna af den embetsförvaltning, som varit honom anförtrodd, och har derigenom äfven kunnat vidtaga åtskilliga reformer inom sjövapnet, hvilka vittoa om nit och intresse för en förvaltningagren, som han dock såsom icke fackman helt naturligt icke kunde i dess bela vidd och betydelse öfverskäda. Att gagna sitt land äfven på denna plats har dock tydligen varit hans ständiga ögonmärke, och derför förtjenar han allas erkännande. Hvad den nye chefen frih. v. Otter beträffar, så knyter sig vid hans namn den förhoppnissgen, att han, så fort möjligt blifver, frimodigt skall för riksdagen framlägga behofven för att af vårt sjöförsvar göra allt hvad göras kan för betryggande af vårt oberoende. Ar det så, att dessa behof framläggas i sammanhang med en ordnad och utförd plan, efter vår mening med hufvudsyfte att afskräcka från landstigningsförsök, och riksdagen vägrar att gifva anslag till ett sådant sjöförsvarets ordnande, då tvår han eina bänder och är utan ansvar. Men att manligen säga ut, hvad som behöfs, det fordrar fosterlandsvännen af honom. Hvad konungens val derna gång beträffar, så äro vi öfvertygade om, att det vunnit stora sympatier inom flottan, der frib. von Otter är allmänt erkänd för, såsom en sjöofficer nu skrifver till oss, en dugtig sjöman och bra kärl, som tillika eger stor administrationssörmäga-. Sin dugtighet bar han lagt i dagen särskildt vid den bekanta nordpolsexpeditionen. Såsom adjutant hos konungen har haft bästa tillfälle att af denne blifva känd och värderad. Han har varit ledamot af den senaste sjöförsvarskomitön, mot hvars betänkande han afgifvit en beaktansvärd recervation.