Göteborgsposten – 28 december 1874, sida 1

— Jag skulle köpa ert hus? Det är ju en dårskap att blott tänka på något sådant. — Dårskap? Nej visst icke. Ni skall icke kunna finna ett bättre sätt att placera era penningar. . Inom två år, efter några obetydliga reparationer, skall egendomens värde hafra stigit dubbelt mot dess nuvarande! Ett så ypperligt tillfälle kommer sannolikt aldrig att erbjuda sig. Slå till, och jag går. Och han gick, utan att ens gifva mig tid att säga ett ord. Två timmar senare inträdde mr Felix, synbarligen ej vid bästa lynne. — Ni har verkligen, sade han, beredt mig en öfverråskoing. Det der huset är oumbärligt för mig; jag har betraktat det, som om det redan vore mitt och erbjöd endast femtiotusen francs, emedan egaren är i bryderi för penningar, och jag var nästan säker på att han skulle vara nödgad att antaga mitt anbud. Men er, mr Meran, är det ett annat förhållande; derföre kommer jag för ett fråga er, om ni vill afstå detsamma åt mig för sjutiofem tusen francs. Femton tusen francs, oförmodadt nedregnande i fickan på en stackars karl som var nödsakad arbeta ganska träget för åtta hundra francs om året! Jag ville knappt tro mina öron. — Jeg kan ej gifva er något bestämdt svar nu, yttrade jag, men om ni vill göra er besvär att komma igen klockan fem, vill jag se till hvad jag kan göra. Tre qvart till fem återinfann sig mr Felix. Jag sade honom helt öppet: — Jag vill säga er, mr Felix, att jag al