Göteborgsposten – 28 december 1874, sida 1

ni gör mig den äran för de der femtio francs, jag är er skyldig? Ä — Jag vill hoppas, aade han, att ni ej tror, att jag är hitkommen för en sådan småsak. Nej, mr Meran, jeg har infunnit mig för att mottaga beställning af er på er sorgdrägt. — På min sorgdrägt? — Ja, sorgdrägten efter er kusin, Mörk, bronzfärgad rock till morgondrägt, svarta ben? kläder och väst, — 1 närvarande ögonblick, mr Mayer... — Jag hoppas, mr Meran, att jag icke låtit något komma mig till last, som kan förverka edert beskydd? — Men, jag försäkrar er, att jag ännu alls icke erhållit några penningar. — Hvad beböfrer ni tala om sådana saker; dermed brådskar det alls icke, utropade skräddaren, som beställsamt började taga mått af mig med pappersremsor. Noga betraktadt, min garderob behöfde till; ökning, och jag gjorde ej flera invändningat. — Min bäste vän, sade den, som dernäst besökte mig, jag kommer för att be er göra mig en tjenst. Köp mitt hus. Ni är mycket rik; ni måste vara angelägen om att säkert och fördelaktigt placera edra penningar. BSextiotusen francs äro en småsak för er — blott en obetydlig bråkdel af edra inkomster. Med mig är förhållandet annorlunda. Jag hede väntat, att mr Felix skulle bestämma sig för att tillhandla sig egendomen, men nu hör jag, att han har ändrat sin afsigt. Hvad skall det blifva af mig! Jag har ansenliga skulder förfallna och jag vet ej, hvarifrån jag skall taga penningar.