Göteborgsposten – 28 december 1874, sida 1

Huruledes jag blef rik. Öfversättning. Vi sutto tre vänner tillsammans i en liten kammare och beklagade oss öfver det hårda öde, som en torftig ställning i lifvet medför. — Utan ponningar kan man ej uträtta något, sade George; men om jeg än kunde uttänka en spekulation, som skulle göra heder åt en Rotachild, skulle dock ingen bry sig derom, då den komme från en sådan fattig stackare som jag. . — Jag, sade Albert, har nyligen afolutat ett verk, som skulle grundlägga mitt anseende zom författare, om jag blott kunde finna en förläggare, som ville köpa det. — Jag har anhållit hos min principal om tillökning i min lön, utropade jag, angelägen att få instämma i klegoropen; men han förklarade, att han för fyratio louiadorer om året kunde erhålla flera biträden, än han behöfde. — Att vara fattig, sade George tankfullt, betyder egentligen icke så mycket, om man blott icke synes vara det. Om blott en af oss ansåges vara rik — — Men hvad gagn medför en skugga uten föremålet sjelft? invände jag. — Jo, mycket, sade Albert. Jag håller med George — skuggan ersätter mången gång sjelfva föremålet. Det bästa i verlden näst kapitalet är krediten. — Isynnerhet, återtog George, den kredit, som en stor förmögenhet medför. Har ingen af oss någon rik onkel i Indien?