Göteborgsposten – 24 december 1874, sida 1

so ne19 trodde, All Man icke borde sätta målet så högt, att man tänkte både på försvar och försök att vinna tillbaka hvad man förlorat. Man borde lägga an på, att försvarsväsendet blefve så ordnadt, att man kunde försvara sin neutralitet, eller rättare möI sagdt: man borde ordna det så, att man kunde uppligt ställa bestämda vilkor för allianser, Åty så länge åga den traktatmessiga förpligtelsen att återlemna Nord; slesvig ej var uppfylld, kunde det vara en förbryver telse mot våra bröder och systrar i Slesvig att hålla rikt oss neutrala(Hör!). Han hoppades dock, att man föskulle vinna sin rätt på fredens väg. Ginge man ut derifrån, att man borde hafva så stor styrka, att man kunde möta den första stöten, och så stor, att den 1t kunde blifva en eqvivalent för neutralitet eller alliutans, så borde man icke sätta försvarsväsendet öfver allt annat. Anspråken syntes för stora, isynnerhet bl., då enligt det bestående skattesystemet de skattade 2 I mest, som dertill hade minst råd. Hölle man sig i 71 Jandiforsvaret vid milissystemet ), så kunde man få utmedel öfver till flottans utveckling. Kopenhamns pp befästande skulle kosta minst 30 mill. Det vore naturligare att använda rentan å denna summa på flottan. Nu fordrade man för mycket till sjöväsendet, men ville man inskränka landtförsvaret, kunde man använda mera härtill, än som ätven i förslaget afsåges. Hr Dinesen trodde, att man öfverdref, då man påstod, att Köpenhamns befästande skulle kosta 30 mill. Emellertid ville han gerna gå in på, att rentan å denna summa i stället användes för flottans utveckling ; men på grund af vunnen erfarenhet fruktade ban, att liolketingets flertal, när det kom till stycket, icke heller vilie gå ia på denna punkt . Efter ett kortare inkast af Jagd törklarade sjöministern, att grunden för hans pian vore, det man skulle inskränka sig till att försvara sina egna farvatten. Häraf so jde. att med få undantag tartygen måtte konstrueras till att färdas i de danska farvatten. De egenskaper de i öfverensstämmelse härmed hade att besitta, vore ett kraftigt artilleri, delvis stark pansarbeklädnad, en betydlig hastighet och ringa djupgående. De uppgifter, flottan skulle ha att lösa, vore väsentligen: deltagande i försvaret af Köpenhamn, upprättbållandet af förbindelsen mellan de olika lanusdelarne och hären samt afböjandet af landsstigningsförsök. Så, som förhällandena nu gestaltade sig, erfordrades en stark flott-afdelning till försvaret af bufvudstaden, alldenstund forterna läge så nåra intill s:aden, att de svårligen kunde hindra ett bombardement. Han ville dertör icke påstå, att de vore onyttiga, endast de blefve utrustade med tillräckligt kraltiga kanoner. Men till och med om man lade forterua längre ut och begagnade sig af sjöminor, skulle dock ett rörligt försvar alltid vara nödvändigt. Dertill erfordrades först och främst kanonbåtar, synnerligast till bruk på vissa platser, men derjemte vöre det nödvändigt att hafra några pansarskepp med kraftigare artilleri än hvad kanonbatar kunde föra och hvilka derjemte kunde användas till angrepp mot Hendtliga fartyg, som lidit skada 2 under artilleristriden. Hvad anginge den andra uppgiften, upprätthållandet at förbindelsen mellan landsdelarne och armäns a delningar, kunde en fullstandig sådan svårligen utföras i ett krig mot en öfverlägsen P fiende, men det kunde dock uträttas icke så litet i h denna riktning. Ett nödvändigt vilkor bärför vore emellertid upprättandet af en befästad flottstation vid Stora Beit, och ämnade han snart framlägga ett förslag härom, hvilket för öfrigt skulle blitva det enda beföstningstörslag han ämnade inkomma med Hvad tredje punkten — hindrandet af landstigniegsförsök — anginge, vore det nödvändigt att för detta ändamål hatva Pansarfartyg, emedan det funnes flere punkter vid Seclagäs kuster med så djupt farvatten, att det vore möjligt att gå nästan alldeles in till desamma äfven med större fartyg, och derföre skulle en kanonbäts försvar snart vara tillintetgjordt på dessa ställen. I enlighet med hvad han här hade utvecklat, vore det af nöden att hafva 7—8 starka krigsskepp, ett tiotal mindre pantsartartyg och dessutom minst ett lika stort antal kanonbätar. En sådan utvidgnig af flottan skulle emellertid ej kunna åstadkommas med det anslag, han begärt, men ban hade ej vågat gå längre, äfven af det skäl, att besättningen då äfven måste betydligt ökas. I sfseende på djupgåendet anmärkte han, att det vore omöjligt åstadkomma starka Pantsarfartyg, då de icke fingo ligga djupare än 12 fot, så som Raaslöff på sin tid föreslagit. Han trodde icke, att det ginge an att draga in på det föreslagna antalet af de högsta officerarne i flottan och menade, att blott och bart anciennetets-avancement ej vore lämpligt. Efter ett kort inkast af Tuzen öfverlem-Sa nades lagförslaget erstämmigt till andra behandde lingen och till utskottet för härlagen. pat Från Slesvig skrifves, att Nicolai RuRi debeck från Fiovt i Nordslesvig aflidit. Han upj var en af de 25 fosterlandsvänner, som med vis Hans Nissen i Hammelev, Laurids Skau i ker Houst och Nils S:effensen i Hammelev i spetfåfö sen d. 12 juni 1843 stiftade den slesvigska tra förening, som i så hög grad bidrog till att Me höja den danska folkandan i Slesvig. At gör dessa hedersmän finnas nu endast få qvar gre vid hf. gif Från Island skritves till danska Dagoch bladet, att Islande ende konstmälaro, Sigurd Bi Gudmundsson, aflidit i Reykjavik i slutet af om, augusti månad. Han vari synnerhet en lycksom lig och skicklig porträttmålare; men Islands ger, förhållanden voro för små för konstaä en, och nats ban ville likväl icke skiljas ifrån sin ö. Han han egnade sig åt sitt folks historia, isynnerhet Bo kulturhistorien, och han lyckades att med stora ansträngningar i Reykjavik få till stånd en git sorneamling — forngripasafn —, hvilken nu 2Fa räknar öfver 1000 frummer, Han sökte äfI nat ven att genom skrifter och tal bringa frukFa terna af sina etudier ut i lifvet, och våra da-Han mer kunna särskilt tacka honom för många kars anvisniogar och vinkar om ett smakfullt och na, korrekt ordnande af den vackra nationaldrägt, för som höga och låga sätta sin stolthet i att fram bära. ett I — Lärjupgarne vid dei Reykjavik vasin rande skolorna för blifvande läkare och prester beka hafva i förening med ypgre kamrater bildat tyck on isländak studentförening. Den är fattig och fåtalig (20 till 30 medlemmar), men medGoxal ommarne hafva förbundit sig att mangrant liene illstädeskomma vid diskussionsmötena, der ti-aka i lons brännande frågor förbandlasnetia — En ny tidning har börjat utkomma i hvilk Reykjavik, hvilken skall upprepa det hittills dare nisslyckade försöket att täfla med det äldre I derik ladet Tjodöllr — neml. Isefold, rodige-sdenne ad af kand. Björn Jönsson, som förliden somde v dar kom hem efter flera års vistande i Köeahatan. cemb En mördare till profession. I Mazatnedas m i Mexico dog nyligen en man, som bar Georg amnet Tom Adams och samlat sig en liten kn irmogenhet om 18,000 doll. genom en tyst och Ålek förtrnten verksamhet som mördare. Straxt ski re Bin död lät han kalla till sig den ameri(en o sate, — — l eller .) Krigsministern har såsom bekant i fråga om rätta vision af 1867 ärs lag rörande landtföorsvaret föreagit rekryttidens nedsättande från 6 månader till kans men i stället velat öka garnisonstiensten från Q I gam a , ER 1 Statlet y