Göteborgsposten – 23 december 1874, sida 1

AW ST ERE OUUU NUU1 21 un APP fört: 1:o med. lie, H. Th. Nyström, 2:o med. lic. 8. G. L. Schröder, samt 3:o med. lic. C. C. J. Sahl, med förord för den i första rummet å förslaget uppförde. Svenska Akademiens högtidsdag. V! hsfva rörande denna högtidlighet i bref a den 21 d:s mottagit följande uiförligare skildring: Det strängt anlitade utrymmet just nu i alla tidningar mansr mig att blott i största korthet omnämna Svenska Akademiens i går afton firade högtidsdag. I lördags kl. 11 f. m. började utdelningen af inträdeskorten: femton minuter derefter fanns ej att enda kort qvar — och -halfva Stockholm fick således icke höra erkebiskopen Sundbergs inträdestal. I tjor å högtidsdagon bade 13 af Akademiens ledamöter instält sig; men talet tretton är ju olyoksbådando, och i februari detta år aflod den till lefnadsären yngste af akademiens ledamöter, justitierådet Strandberg. år voro endast tio ledamöter närvarande: skademierfs direktör för året, presidenten frib. De Geer, statsrådet Wennerberg, f. d. statsråden Carlson och Hamilton, professorerna Fryxell, Swedelius och Ljunggren, f. d. bibliotekarien. Rydqvist, expeditionssekreteraren Dablgren och d:r C. W. Strandberg — samt erkebiskopen Sundberg. Det hör till ceremonielet att denledamot som skall göra sitt inträde i Akademien införes af sokroteraron — nu grefvo Hamilton —: vidare att den förre stående framsäger sitt helsningstal till Akademien, dervid uttalande sin erkänela derföre att han blifvit vald; men när ban skall uppläsa minnesteckningen öfver sin företrädare, gör han det eittande på en stol, mindre än de aderton fåtöljerna, och placerad ipvid sekreteraren, som sitter midt emot direktören. Etter minnesteckningens elut söres den nye ledamoten till den stol som han i Akademien skall intaga. : Behöfver jag väl säga att erkebiskop Sundbergs ståtliga gestalt, hållning och stämma äfven nu voro imponerande, eller att hans beleningstal fullständigt bar prägeln af hans högsinnade frimodighet? Den af honom författade minnesteckriagen öfver grefve Mazderström, kunde endast delvis uppiäsas; tiden medgaf ej mera; men den vittnade om att han gjort omfattande och grundliga studier för att kunna lemna en fullständig skildring af den man, som under största delen af sin lefnad allt djupare inträngt i Sveriges politik och i många år haft de politiska trådarne i sin hand. För att kunna skildra denne erfarne ledare af Sveriges utrikespolitik var det nödvändigt för talaren att kasta ensfblick på de stora vorldshändel-erna, som inverkat äfven på denna politiks riktning, och så skildrade tal. i råska drag anledningarne till Krim-kriget samt tysk-danska krigen. Både denna teckning och den af Manderström såsom diplomat, statsman, vitterhetsidkare, sällskapsman och familjefader, utfördes med mästarehand och med beundransvärd styrka och friskhet. Jag betviflar, att någon mera helgjuten minnesteckning ötver en person, som intagit en så framstående politisk ställning i vårt land, förr blifvit i akademien uppläst. Det var också ett rikt ämne, tal. hade att behandla, men i åtskilligt äfven ömtåligt, emedan det ligger så nära intill vår tid och många upplysande aktstycken äro, förvarade i de diplomatiska arkiven, ännu otillgängliga för historieskrifraren. Öfver en vigtig tilldragelse meddelade talaren en bittills obekant upplysning. Manderström hade icke medverkat till novembertraktaten: hantinsåg de faror, som den kunde tillskynda Sverige; han hade velat att Carl Johans politik skulle tortsättas, och han hyste icke förtroende till Frankrikes och Englands löften — en misetro, som sedan blef fullt berättigad och bekräftad genom dessa staters förfarande, då Danmark kom i nöd och behöfde ett kraftigt skydd. Akademien hade med sitt andra pris — bland 27 ingifoa täflingsskrifter i bunden form — belönat två: diktförsök (fört. fil. kand. Victor Modin, vid Upsala universitet) och Sommarsaga från Wermland(förf. med. stud. Axel Otto Lindfors från Lunds universitot). Båda pristagarne voro vid sammankomsten tillstädes. . Det fog sig väl ut, då de två unga, hurtiga männen trädde fram till direktören, mottagande af honom sina pris jemte hans uppmuntrande helaning. Ungdomen var väl representerad. Carl Johans-priset tilldelades i år profesgorn i nordiska språk vid universitetet i Lund Th. Wisön för öfrersättningar från isländskan. ÄÅkademiens minnespenning för året var präglad öfver skalden Erik Sjöberg — Vitalis. Den vackra minnesteckningen öfver honom. blef endast delvis uppläst af författaren, prof. Ljunggron. Konungen, drottningen, krenprinsen och hertiginnan af Dalarne samt åtskilliga af atatsrådets ledamöter bevistade sammankomsten, till hvilken framlidne grefve Manderströms svärson, kabinettskammarherren Lagerheim, och dotter särskildt blifvit inbjudna. Konsulsärenden. Hr O. F. Öberg i Stockholm har blifvit utnämd till Monacos generalkonsul i Stockholm och hr C. Henckel i Helsingborg fått sitt exeqvatur som fransk vice-konsul i Helsingborg återkalladt. Kyrkoherdeutnämulngar. Till kyrkoherde i Jonsbergs församling af Linköpings stift har utnämts komministern i Hannäs församling Israel Kinnander och till d:o i Byske församlings. pastorat af Hernösands stift predikanten C. A. Asplund. Farmaceutiska institutet. Sundhetskollegium har uppå derom framstäld begäran