Göteborgsposten – 21 december 1874, sida 2

1 Boston har en större eldsvåda egt rum, vållande en skada af omkring en million dollars. På Cuba hafva 1000 upproriske argripit Coscorro, men tillbakaslagits. I Mexico har kongressen beslutat de andliga ordnarnes upphäfvande. Senare Post. Förutom utgången af militärfrågan, och mer än denna har till Bismarcks alskedsansökning bidragit tyska riksdagens beslut i afseende på frågan om häktandet af riksdagsombud, hvilken fråga som bekant bragts å bane derigenom, att redaktören af den ultramontana tidningen Germania, Majunke, fastän representant, kastats i färgelse för att undergå honom för trycktrihetsbrott ådömdt straff. I anledning häraf uppträdde den naticnalliberale Lasker och fordrade, att veder börande utskott skulle yttra sig om en riksdagsmanns ställning i thy fall. Vid ssmmanträdet d. 16:de meddelade utekottets ordf, d:r Harnier, för riksdagen, att det lärda konciliet tröskat länghalm och icke såg sig i stånd att, af brist på enighet kunna yttra i saken någonting. Åtskillige riksdagemän voro nu genast färdige att komma utskottet till hjelp. Becker föreslog, att man skulle öfvergå till dagord ningen med den förklaringen, stt frågan skulle afgöras under förhandlingarna om brottmålsprocess. Sannemann föreslog en resolution, som kort och godt fordrade, att Majunke skulle eättas på fri fot under sessionen, i det rikskansleren uppmanades att vidtaga de nödiga åtgärderna i sådant fall. Windthorst förodrog en mildare form och ville, att riksdagen endast skulle uppmara Bismarck att frigiwa fången. Men så kom Hovorbeck och föreslog, att riksdagen skulle utfärda en förklaring af följande innehåll: För at upprätthålla riksdagens värdighet, är det nödvändigt att genom en förklaring i hänsyn till art. 31 eller genom dess ändrande förebygga, det en mediem af riksdagen häktas under sessionen utan dennas samtycke, Justitieministern Leonhardt ville, att man skulle låta saken bero. Han försäkrade, att Majunke skulle höktats redan före riksdagens sammanträdande, om man blo:t kuanat upptäcka hans vistelseort. . Häkiningen stred icke mot författningen, och om Majunke sattes på fri fot, skulle äfven de andra ombud frigifvas, som före sessionens början sats i tängelse enligt en straffdom, men häremot bade riksdagen sjelf uttalat sig. En uppmaning till rikskansleren om att tillstädja Majunkes frigifvande tjenade till intet, ty surst Bismarck kunde icke ingripa i logskipningen. Detta föredrag gjorde emellertid icke det väntade intrycket, ty sjelfve Lasker förklarade sig icke kunna dela ministerns mening, hvarigenom det blef klart, att en del af den annars så trofasta nationalliberala fraktionen skulle svika regeringen, och följden häraf blef den, att Beckers törslag till ea motiverad dsgordning förkastades mot 158 röster mot 151. De af Banks, Tonnemann och Wind horst, väckia förslagen blefvo derpå äfven förkastade, hvarefter Hoverbecks resolution antogs. Och deta, jemte annat grämde rikskansleren så mycke, atrt han begärde afsked, men atstod deri rån dels på grund af kejsarens och kronprinsens öfvertalanden, dels ill följd af riksdagens afgifna törtroendevotum, Dock skall regeringen inkomma med förslag till förklaring eller ändring af nämnda art. 31.