— Vore det ej bäst om ni lemnade mig en förteckning öfver plånbokens innehåll, alldenstund den som fann den var mycket angelägen derom, och låt mig uppgöra saken i mitt eget namn. Det skulle bespara er både besvär och obehag. — Innehållet? sade Milly eftertänksamt. Nå väl, der fanns något mer än femtio dollars i penningar och en vexel på banken i Nowyork för lika mycket till, tror jag. Och det påminner mig, att jag har en summa penningar, som tillhör er, öfverste Rutherford. Ni måste betro mig på kostnaden för min biljett, till dess jag kan få bref från mamma, och i ränta taga min tacksamhet. Hon räckte den unge officern ain hand, som var full af sedlsr. Jack rodnade, men tog dem med en stel bugning och räckte dem i sin ordning till Beth. — Lägg dem i fattigbössan, sade han; äfven lumpna penningar äro helgade genom att ha varit använda i miss Thornes tjenst och få sedan ej nyttjas till lägre bruk. Hen talade i kall, tvungen ton; men Milly lyftade sina ögon mot honom, ljufva och milda, och upprepade hans ord. — Fattigbössan? Äck ja! Jag skall aldrig mer glömma de fattiga, såsom jag förr brukade göra. Jag har inom de sista tjugofyra timmarno fått sjelf erfara, hvad det är att frysa och hungra och sakna hem och penningar, och jag kan aldrig glömma hur färfärligt det måste vara för dem, som alltid få undvara allt detta lifvets goda. Det är blott en obetydlighet, jag vet det, men om jag någonsin